Tidigt i morse - när allt kändes mer än vanligt svårt satte jag mig i min fåtölj - öppnade Bibeln och råkade läsa från något som heter Romarbevet. det 8 kapitlet. Och från versen 35...

"Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen låång, vi har räknats till slaktfåren. Nej, genom allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet, eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss Guds kärlek i Kristus Jesus (Messias Yah'shua), vår Herre."

Han kom emot mig. Hans armar var lyfta som om Han skulle krama om mig..men istället så gick Han bara rakt fram-liksom igenom mig-raktigenom min egen kropp!!

Jag kan inte beskriva den känsla som infann sig. Det gudomliga ljus som jag sett - hade tagit sin boning i mig på ett högst påtagligt sätt.

Jag dansade runt av glädje och visste rakt igenom hela mig att inget som kommer kan skilja mig från Yahweh. (2.3.2004)

L. 2004/03/07 U. 2008/05/06