Det mörknar
och den ondsinta fågeln
höjer sin rutinerade
skoningslösa näbb.
Härnere - i mörkret
det outhärdliga mumlandet
av ett annat tungomål
okänt för alla oinvigda.
Som busksnår klamrar sig fast
vid den avgrundshöga klippan
är det tysta motståndet
i mitt hjärta.
Såren från den stjärnskarpa nattkylan
-kan de någonsin läkas?

Detta är ingen övning
i hur mörkerlagda sinnen
beter sig
i tillslutna rum
Detta är den yttersta ensamheten!

(28.9.2003)

L. 2004/03/07 U. 2008/05/09