Berövad både tystnaden och talet
lever jag - likt alla dem som före mig
har bott i denna skepnad
i kropp uppenbarad
endast i kraft av ordet
som ristats i sten
mitt verkliga namn
medd en gåtfulla skriften
och den svåra formeln.
Med det svarta doket
över mitt huvud
kunde jag ju alltid minnas
alla dessas förflutna.
Du undrar
du min skugga
hur jag kan tro att det ska vara bättre
att leva kluven
ända ned i roten
än att leva
innanför en mur.
Som en allt medryckande våg
talar du
inom och utom mig
Så söker ditt väsen frammana
det hela
det odelbara löftet
Medan jag tappert söker
sluta till
räcker ut mina hjälplösa händer
och säger, ropar, viskar
det här vill jag inte....

(10.10.2003)

L. 2004/03/07 U. 2008/05/09