Tusen röster tonar
ur mörkret och binder mig
Underliga sken bildar
det oförlösta krigets strålkastarljus
Det snyftar någonstans...
vem gråter
mina fötters spår blir dimma
kall dimma som kryper närmare
och vilsna himlar störtar
genom mörkret
själva tiden kanske störtar
ty utan återvändo
är min väg
och hårdhänt är jag bunden
vi de outtalbara orden
som göms i natliga riter och tecken.
Mitt jag hör ihop
med denna skymningsvärld
Och även om jag söker förneka den
är dess välde totalt

(17.10.2003)

L. 2004/03/07 U. 2008/05/09