Kan inte sova...drivs ut...det är kallt
dimmigt...På Femöresbron står an man..han spelar okarin..han är svart..jag
är alldeles dimmig..det snurrar
så jag måste ta tag i räcket..jag är som en prick som blir mindre och
mindre..kan inte hindra..känns som
jag skulle svimma..men nej..jag ramlar inte..jag slocknar bara och min tomma
kropp står och tittar ner i
vattnet..den mörka vattenspegeln drar mig..jag vill försvinna i den..tar tag
i mig själv och går hemåt
vid baktrappan står en kvinna i en lång silverklänning..hon gömmer sina
händer...något kallt krafsar som
en tass i nacken..rädslan tar struptag..så snart jag vänder ryggen till
kommer något att göra intrång...
går in i badrummet och stänker kallt vatten i ansiktet...det ringer och jag
tar ivrigt luren..en mänsklig
röst...men..nej...inte den ...nej inte den..............jag skakar så jag
måste sätta mig ner på golvet...inte
ditt fel säger rösten...det bara är som det är...jag förlorar
medvetandet..det yttre det vanliga..men alla
rösterna är där...
(23.10.2003)
