Jag drar för gardinerna...fast det inte behövs...det är högt - hitin
kan ingen se...tar kapseln som ska
befria...skänka glömska...försvinner in i sömnmedlets ljuva frid...vaknar
och är rädd...grips av
panik...sträcker mig efter lampsladdden - men får bara en handfull mörker i
handen...rösten...den som
väckte mig...nu igen....någonstans mitt i rummet...hjälp mig...hjälp mig
säger Liten, gällt och
skräckslaget....jag ser ett lysande svärd på väggen...fästet består av ett
ormhuvud.. Litens röst blir
skörare och starkare på samma gång...den färdas uppåt från ett ställe
ovanför mattan...och rusar mot
mig som en siren som kommer allt närmare....tills den bara är någon
decimeter ovanför mitt huvud...
kulminerar med ett ohyggligt skrik av fasa....
sedan kommer ....
(5.11.2003)
