Du tar min hand
och släcker mitt medvetande
så att jag följer dig
ut
i det yttesrta mörkret
och den djupaste ensamheten.
Du gör anspråk på min kropp
mitt blod och mitt liv
Jag irrar hjälplös
bland okända ljusår
hade jag bara sett mindre
tänkte bara vanliga tankar
Ur ångestbrinnande skyar sjunker jag
för att än en gång
återfinna mig själv
som främling i mitt eget liv
Den tomma natthimlen
har kvävt mitt skrik
Ändå hoppas jag
för jag har hört
att någonstans
någon gång
i denna förödda värld
föddes ett löftesbarn
på smutsig halm

(9.11.2003)

L. 2004/03/07 U. 2008/05/09