Natten förvandlar blygrå fasader till grottor och gravar
utopierna jagar varandra med ständiga löften...
namn...ansikten.... fladdrar i den isiga vinden...
mot mig strömmar historiens brinnande ansikten
ondskans stormar jagar fram minnena
det larmar i gränderna..........
Dagens fördämningar brister - och forsen vräker sig ner
över själens sovande landskap.
Jag vill bort!
Bort från denna sten!
Jag vill störta i glömskan
och någon räcker mig en bägare.........
Du som är natt och mörker
pekar mot stenarna - röda av blod
vem är du blodlöse främling och vän
- snöblek och stilla?
vem är du - som lånar mig lugn
mitt i smärtans ständigt flammande återkomst?

(17.11.2003)

L. 2004/03/07 U. 2008/05/09