Jag är
och älskar konungen
jag är drottningen på tronen
ödsligheten ekar
jag är barnet som med storögd blick åser sin far
slås i bojor
jag är modern som diar
sitt gnyende barn
jag är flickan som våldförs på sin oskuld
till alla djävlars ackompanjerande trumvirvlar
ledsagade av en prins i svart rustning
jag är i ständig förvandling
ändå densamma
jag flyr för livet
jag är den gamla kvinnan på isflaket
utsatt och förbrukad
jag är gossen som blödigheten piskas ur
som sväljer gråten och siktar på bytet
jag är Soldaten
lemlästad och stupad
jag är det nyfödda flickebarnet
som snart ska bäras ut i den svarta skogen
jag är härledaren
som svingar sitt svärd
jag är i ständig förvandling
jag är kvinnan som förskjuts efter övergreppet
och stenas på förste förövarens order
jag är barnet som får slag istället för mjölk
jag är gudadottern
som med seklers mellanrum trär kronan på lockarna
jag är förtryckarens offer
känner pistolmynningen i tinningen och slaget över näsan
spottloskan i ansiktet och sparken i magen
innan jag dovt dunsar i marken
min insats är många liv
men otack är lönen
jag är lycklig över en brödsmula
jag är bäraren av tronen
som jag sitter på
jag är kvinnan med barnen
utan far eller hem
jag är i ständig förvandling
ändå alltid densamme
medan jag mumlar Orden
jag är blod som blandar sig med tårar
och rinner ut i havet
jag är elden som brinner
jag är falkögat
jag är svarta hål i universums kaos och ordning
jag är humorn
som svart som natten fördriver tiden
jag är barnet som tystnat
Gud har gått på bridgeparty
med satan
jag är barnets mor
jag är faderns dotter
jag är jordens alla ofullgångna foster
jag är fastbunden och lågorna slickar mina lemmar
under översteprästens råa mässande
jag är kvinnan i salen
med den tunga manteln i svart och purpur
Jag Är

Inte Tintomara och ändå jag är

(22.11.2003)

L. 2004/03/07 U. 2008/05/09