Mitt i förtvivlans stund
när allt omkring mig är mörker
när själen blöder
av minnenas vassa kanter
och ingen gråt
kan sopa bort den stora svarta sorgen...
Vem räddar mig då?
Bygger upp min störtade värld?
DU
som ropade över de öde haven
ditt BLIV
och allt blev.............
I Din kraft
rör sig fortfarande världen.
Därför kan jag sjunga
mitt i bedrövelsens mörker.
Jag reser min andes kämpande gestalt
för att från smärtans tröskel besjunga
korsets segermonument
rest - även för mig.....
(1.3.2004)
