När Yah'shua (Jesus) var på jorden första gången sa Han: "Mitt rike är inte av denna världen." (Joh.18:36, Åkesons övers.) När man anklagade Honom för att Han utropat sig själv som kung gjorde Han det fullständigt klart att Han denna gång inte kommit för att göra denna världen till en teokratisk gudomligt styrd monarkistat. Han sa till Pilatus: "Men nu är mitt Rike av ett annat slag. "(Ibid.) Han blev frikänd från anklagelserna för att ha sökt sitt eget jordiska, tillfälliga Konungarike efter att han blivit piskad. (Joh. 19:4) .

Frälsaren tog under sin tjänst mycket tid att genom liknelser förklara vad Hans konungarike är för något. Han förklarade i nästan alla av dem

att det först och främst gäller ett inre andligt tillstånd. Men det handlade inte bara om det. "Och då han tillfrågades av fariséerna, när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: 'Guds rike kommer icke med iakttagelse, icke heller kan man säga: 'Se här', eller 'se där'; ty se, Guds rike är ibland er."(Luk.17:20-21, Åkesons övers.) Utifrån detta har de flesta dragit slutsatsen att Yahwehs (Guds) Rike är helt och hållet en andlig företeelse. Men i detta stycke - för övrigt det enda i bibeln där Yah'shua (Jesus) säger att Hans Rike är inom oss - får vi veta hur och varifrån konungariket ska komma - det är själva kärnfrågan. Det är faktiskt ett stort problem att översätta detta avsnitt därför att det kan tolkas på på två olika sätt. Översättarna har fått svårigheter för att det har tvingat dem att anta antingen den ena eller den andra översättningen när det när det egentligen krävs båda översättningarna för att göra rättvisa åt den ursprungliga betydelsen. Det skulle då inte bara kunna översättas så här: "Elohims rike är ibland er" utan borde egentligen vara så här: "Elohims rike är inom er och ibland eroch ibland er." (Luk.17:21, jämför Amplified Version, Amp.V.)

Det är av mycket stor betydelse, för det ursprungliga ordet hjälper oss att förstå att att Yahwehs (Guds) rike har både en inre och en yttre sida. Det är både andligt och temporärt/fysiskt. Människorna förväntade sig att Yah'shua (Jesus) skulle upprätta Israels jordiska konungarike som det hade varit under konung Davids tid, men Han var snabb att påpeka att Hans rike inte upprättas på världens sätt. Idag tillsätts konungar, diktatorer eller genom folkets val (demokrati) regeringar utifrån, men i Yahwehs (Guds) rike stadfästs Hans vilja inifrån och ut, ungefär på samma sätt som den sanna lokala kyrkan eller församlingen byggs upp.

Yah'shua (Jesus) sa: "Jag skall bygga min församling "(Matt.16:18. Åkesons övers.) och den kommer att inte att byggas på det sätt som världsliga riken görs genom kungars gudomliga rättigheter, arv, revolution, folkdemokrati etc. utan Hans församling kommer att byggas på klippan av den tro som Kefas (Petrus) bekännelse innehöll - nämligen uppenbarelsen "Du är den smorde den levande Gudens son." (Matt.16:16, Åkesons övers.). Den uppenbarelsen kan bara tas emot av den som har Ruach haQdesh (Den Helige Ande). Den messianska kyrkan eller församlingen kunde inte sätta fart ordentligt förrän Kefa (Petrus) hade fått denna kunskap uppenbarad. Församlingen blev emellertid inte fullt utrustad förrän efter himmelsfärden på pingstdagen ((Shavu'ot),) (Pingst).

Den tidiga messianska församlingen var inte en nation, för nationen fanns redan där, nämligen Israel, även om den var under en främmande ockupation (romersk). Men den sekulära/religiösa nationen förkastade dess naturliga ledare Kristus och upphörde därmed att vara Riket. Den spirande nationslösa messianska församlingen blev istället Riket vilket är själva Israel. Det tidiga Riket under Yahweh hade inga nationella gränser, inga geografiska platser att tala om förutom de platser där de första kristna samlades för tillbedjan och gemenskap. Ett verkligt ovanligt rike. Därför blev Yahwehs (Guds) Rike - nationen Israel - den kristna församlingen eller kyrkan en förskingrad nation, en nation i landsflykt (precis som dom otroende judarna blev). Dess kvarleva bestod av små gemenskaper eller kolonier som ett osynligt nätverk av troende utspridda i nationerna - ljus i världen men inte av den. (Matt.5:14; Joh.15:19; 17:16). Men man har alltid förstått att det en dag kommer det att finnas ett jordiskt rike, där Yah'shua kommer att regera som kung i tusen år, ett millenium av frid, rättvisa och rättfärdighet.

Men innan den dagen kom blev många otåliga och istället för att vänta på att det fysiska Riket skulle bli en verklighet frestades man att förverkliga det jordiska riket i sin egen kraft och använde världens metoder och så blev Rom (katoliker), Konstantinopel (grekiskt ortodoxa), Geneva (protestanter-calvinister) och Salt-Lake City (mormoner) tillfälliga huvudstäder i mänskligt uppbyggda teokratiska riken. Dessa byggdes ofta upp genom vapenstyrka och våld. En del av dessa vill fortfarande bygga och förlägga ett tillfälligt riket med bas i Italien, Byzantium, Moskva, Utah/Desert och i andra länder eller stater. Korsfararna försökte till och med göra Jersusalem till det jordiska kungarikets huvudstad innan tiden var inne. Det lyckades naturligtvis inte. Och på senare tid har man försökt att göra andliga "meckas" av Azusa Street (Kalifornien), Tulsa (Oklahoma), Pensacola (Florida) och Toronto (Kanada). Alla dessa "riken", antingen de är sekulära eller religiösa är de skyldiga att underkasta sig (en del har redan blivit förstörda) Yahwehs sanna konungarike (Upp.11:15), Men ingen av dessa är eller kommer att bli Yahwehs konungarike.

Den tidiga messianska församlingen eller kyrkan var på den tiden en miniaturkopia av Riket som skulle komma. Varje sant pånyttfödd människa hade Riket inom sig själv, vilket manifesterades på olika sätt beroende på graden av rättfärdighet och helgelse, men tillsammans utgjorde dessa människor Yahwehs (Guds) Rike bland människor. Varje lokal församling utgjorde en cell i den messianska fysiska kroppen, utspridd i världen men ändå osynligt sammankopplad.

Idag är tillståndet bland de kristna beklämmande,uppdelade i ungefär 3000 olika läger. Bland protestanterna finns det omkring 34 000 samfund som har olika undervisning, och även mormonerna (som exklusivt gör anspråk att vara Yahwehs sanna Rike) har blivit splittrade i över 200 olika riktningar. De flesta har samma syn vad gäller vissa grundläggande sanningar, men i fråga om om lärjungaskap, frälsning, auktoritet, det jordiska konungariket och mycket annat har de olika uppfattningar. Så gott som ingen av dem har över huvud taget något program för ändetiden. De har bara vaga föreställningar vad det teokratiska tusenårsriket är och nästan ingen uppfattning alls hur det ska komma till stånd. Några har sina program redan färdigbyggda på förvanskade bibliska principer. Jehovas vittnen tror att de kommer att "ta över" vid tusenårsrikets början. Mormonerna tror att de kommer att "ta över" och bygga sin huvudstad i Missouri. Katolikerna tror att de redan har tagit över när Han återvänder (och dom kommer faktiskt att göra det några år innan Antikrist kommer för att krossa och förstöra dom som villigt allierat sig med honom). Sjundedagsadventisterna tror att de kommer att regera i himlen. Många, många människor har "idéer" om hur dom kommer att bli regenter när Messias kommer tillbaka. Men de flesta har fel. Så vad kommer att hända? Och vad bör vi borde för att förbereda oss för det?

Översättning: Mats Rydin och Ylva Hill

L. 2011/01/16 U. 2017/02/20