Shabbat Shalom och nåd och frid genom Yah'shua vår Messias. Idag ska vi titta på ett gammalt ämne på ett helt nytt sätt. Jag säger detta innan du kryper ihop av rädsla och hoppar av. Jag tror att du kommer att bli välsignad genom den insikt som du blir erbjuden. Vi kommer att integrera diverse teman och se den gudomliga handen bakom både den historiska såväl som den personliga verkligheten. Det kommer nödvändighetsvis att medföra att en eller två evangeliska käpphästar att välta omkull vilka har varit i vägen för en klar uppenbarelse av ändetiden, och hindrat troende från att omdömesfullt se Yahwehs vägar och tider.

För ett halvt århundrande sedan, år 1948, blev en ny stat i mellanöstern född kallad 'Israel' (trots att man också hade lekt med tanken att kalla den 'Judeén') För millioner av judar och kristna representerade detta återupprättandet av den ursprungliga bibliska nationen Israel och uppfyllandet ca. tio gammal- och nytestamentliga profetior som t.ex. den som gavs av profeten Amos:

"Och jag skall göra ände på mitt folk Israels fångenskap, och de skola bygga upp ödelagda städer och bo i dem, och de skola plantera vingårdar och dricka dess vin; och de skola anlägga trädgårdar och äta deras frukt. Och jag skall plantera dem i deras land, och de skola icke mer uppryckas ur sin jord, som jag har giva dem, säger Yahweh din Gud" (Amos 9:14-15 Åkesons översättning)

Landet verkar ha haft framgång och blomstrat 1948 och även före judarna kom till Palestina och gjorde dessa saker även att det är långt ifrån självförsörjande som vi skall se. Det verkade bra och de rotade sig verkligen i landet bortsätt från de uppryckna bosättningarna i Sinai, Gaza och på andra platser på Väst Banken, som den Israeliska regeringen påtvingade judiska familjer som ett resultat av politiska överenskommelser med Egypten och den Palistinska auktoriteten.

Kriget 1948 - 49 hade några till synes likheter med de gamla övernaturliga ingripanden. Judiska fiender som Azzam Pasha, gemeralsekreteraren i Arabförbundet förutsade Israels utplåning, ett krig som han var övertygad att judarna skulle förlora på grund av arabernas överlägsenhet i fråga om vapenstyrka. Han skröt dessutom om att judarna skulle bli massakrerade på en liknande sätt som mongolerna och korsfararna hade blivit. Det visade sig att han hade fel. I de två följande krigen som följde - sexdagarskriget och YomKippur- kriget överlevde den judiska staten igen mot överväldigande odds, fastän Yom Kippur- kriget markerade en vändpunkt och början till en långsam nedgång av Israels framgång. Sedan har många av IDF:s (Israel Defence Force) segrar framstått som purriska.

Millioner av judar och kristna tror idag att den lilla nation och vad som har hänt är ett fönster till de bibliska profetiorna och återvändandet av ände-tidens Messias. Men om du går tillbaka till 1948 och läser publikationerna av dessa evangeliska kristna som såg etablerandet av denna lilla republiken som ett tecken på även större saker, kommer du att upptäcka att de påstod att uppryckandet [1] och Armageddon kunde ske vilken dag som helst. De undervisade och predikade att vedermödan skulle börja omedelbart och varaa början av den 7:e årsveckan. De lärde att att det skulle bli en massomvändelse av 144,000 judar som sen omedelbart skulle sändas ut som missionärer, men deras budskap skulle förkastas eftersom Den helige Ande hade tagits bort från jorden! Och, sen när krig utbröt mellan den uppkomna Israeliska staten och dess Arabiska grannar, såg det verkligen ut som Armageddon skulle bli en verklighet.Vad hände? Blev 144000 judar omvända och blev dom omedelbart missionärer? Nej. Var det en plötslig uppryckelse? Nej. Uppstod Armageddon? Nej. Blev den Helige Ande borttagen från jorden? Nej. Den israeliska armen vann och inga Israeler omvände sig till Kristus och den Helige Ande fortsatte som tidigare.

Som ett resultat av både pingstvännernas och de evangeliska baptisternas misslyckade profetior föll pre-tribalationsuppryckandet (före vedermödan till fördel för mid-tribulation uppryckelsen (mitt i vedermödan) som skulle då skulle ha skett 1952. Men efter tre och ett halvt år blev det ingen uppryckelse, kriget slutade, judarna förblev oomvända, och de 144000 missionärerna blev aldrig synliga. I slutet av 1955, sju år efter 1948 hade de högröstade profeterna så mycket emot sig så att det såg ut som att kristna för ett tag slutligen sett igenom deras felaktiga tro att år 1948 var upprättelsen av det bibliska Israel. Baserad på den profetiska tidsshemat skulle något hänt och vedermödan skulle igångsatts om Israel hade blivit upprättat igen.

Och evangelikaner, och senare, messianska troende fortsatte ändå att driva läran att Israel upprättades 1948. När dom läser Gamla Testamentets profetior och tittar på den judiska statens tre stora krig sedan självständighetsförklaringen, ser det ut som att även fler profetior hade fullbordats. Speciellt Hesekiel var, och är mycket citerad:

"Och jag profeterade, såsom han befallde mig. Och anden kom in i dem , och de blevo levande och stod på sina fötter, en mycket , mycket stor mängd. Och han sade till mig: "Människoson, dessa ben, de äro hela Israels hud Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, och vårt hopp är ute, vi äro förlorade.' Därför profetera och säg till dem: Så säger Herren, Yahweh säger: Se jag vill öppna edra gravar och låta eder, mitt folk, stå upp från edra gravar och föra eder till Israels land. Och I skolen erfara, att jag är Yahweh, när jag öppnar edra gravar och låter er mitt folk, stå upp från edra gravar. Och jag skall giva min ande uti eder, och I skolen bliva levande, och jag skall sätta eder i edert land; och i skolen erfara, att jag är Yahweh; jag har talat, och jag gör det säger Yahweh" (Es 37:10 - 14 Åkesons översättning)

Du bör komma ihåg att människor som citerar dessa och liknande skriftställen vägrar att erkänna att de hade fel om uppryckelsen och vedermödan på 40 och 50-talet vilket skulle ha följts av en upprättelse av Israel i enlighet med profetian. De profetiska förutsägarna skulle ha omvänt sig i ljuset från en sådan falsk lära och lärarna till en sådan falsk doktrin skulle ha erkänt sanningen och fördömt den. Men sorgligt nog gjorde man det inte, och långt ifrån att ha utplånats har dessa falska läror om upprättelsen av Israel och uppryckelsen inte bara överlevt utan blivit än mer inrotade, och de är fortfarande idag mycket använda. Idag är dom senaste köparna av upprättelsen av Israel de messianskt troende ibland vilken det finns en nästan avguda- och chauvunistsk tillbedjan av den nu 60-åriga mellanösternstaten. Varken de evangelikala från 1948 -1955 eller de messianska troende av idag har har brytt sig om att undersöka om grunden till deras profetiska syn har varit fel. De har investerat så mycket av sin andliga trovärdighet och att erkänna att de hade fel skulle ifrågasätta om de alls verkligen var inspirerade av den Helige Ande.

Dagens messianska ledare är fortfarande upptagna med att pracka på folk att republiken Israel är det bibliska Israel som är återupprättat. De uppmanar likasinnade troende att stödja och/eller immigrera till den Israeliska staten för att ge den sitt stöd. Och sorgligt nog är sanningen den att trusimen återigen har visats sig att tiden är förbunden med falskheten, och det ser ut som om varken nederlag eller utplåning kommer att övertyga dom att de hade fel. Myten om Israel's oövervinnerlighet har blivit lagt i dunkel sedan omsvängningen i Yom Kippur kriget och efterföljande krig. En ärlig och närmare undersökning av vad som pågår i detta lilla land visar att dess existens inte står i tacksamhetsskuld till något gudomligt (inte mer än alla andra länder) men inte desdå mindre till judisk lobbing i amerikansk politik för finansiell och militär hjälp. Utan amerikansk hjälp skulle den Israeliska republiken gått i konkurs för länge sedan. Det är inte en kommersiell livskraftig stat trots glitter och hög teknologi. Det är inte en kommersiell succé som den under det salomoniska emperiet. Den finansiella succén är en allmän västerländsk illusion därför att det är byggd på samma sataniska system.

Jag säger åter igen att både evangelikanerna och dom messianskt troende har helt enkelt gått fel. Och ju längre dom backar upp och främjar sådana lögner, desdå svårare blir det för dem och sina supporters att urskilja den rätta Helige Ande när urskillnaden kommer att bli en fråga om liv eller död. Det är emellertid inte tillräckligt att slå fast att dessa två stora rörelser har gått fel utan att tala om vad som är rätt och bevisa det från skriften. Min uppgift är över de närmaste få veckorna innan pesach att reda upp lögnerna och låta sanningens ljus lysa på den bibliska och denna världens historia. En hel del myter kommer att krossas, och en hel del älsklingsläror kommer att nedmonteras, och en hel del tjänster kommer att att stå ansikte mot ansikte med utplåning efter det att deras folk blivit desillusionerade om dom inte omvänder sig från sina lögner och tar emot sanningen.

Längs vägen kommer vi att ta itu med ett antal illusioner och förfalskningar som ser ut att vara de verkliga sakerna därför att de använder det bibliska språket och som jag nämnde tidigare - tidens illusoriska försvar. Sättet som många troende ser på världen kommer att förändras därför att dom tittat på dom felaktiga profetiska tecknen. Vi kommer att se in bakom bokstaven och in i hjärtat av sanningen. En del hjärtan kommer att försvagas och en del kommer att kastas in i kriser när Yah'shua vill ta ledningen och visa dem den sanna vägen. En del av dem kommer att vägra att ändra sig där att dom föredrar att tro på den falska profetiska världsbilden, därför att att sanningen kräver mer av dem - mer ansvar och förpliktelser. Papegojor som försvarar sig genom obarmhärtighet och brister i sin omvändelse kommer att försvinna,

Resultatet, mina vänner, kommer att bli att ärliga troende kommer att bli tvungna att lita mycket mer på Yah'shua och mindre på en felaktig patriotism till republiken Israel, för att den kommer att visa sig inte vara mer än en marionettstat styrd av illuminati som utnyttjar två grupper av människor - lika mycket judar som araber - i avsikt att uppmana krig och instabilitet för att främja deras New World Order. För att framgångsrikt markandsföra ett sådant minnesmärke måste en övertygande och utstuderad teologi rättfärdiggöra det så att det också uppblåser olika mänskliga svagheter. Satan känner bibelställena som handlar om dessa saker bättre än vad du och jag gör – han har analyserat dem i tusentals år och känner dem på deras originalspråk.

Låt oss titta på en annan av Jesajas profetior:

"Förrän hon kände smärta; födde hon; förrän vånda kom över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört sådant, vem har sett sådant? Skall ett land frambringas på en enda dag (yom echad) eller ett folkslag födas på en gång (in a moment – OJB)? Ty Sion var i barnsnöd, och det födde sina barn med detsamma" . (Jes.66:7-8 Åkessons översättning)

’Israel och ’Palestina’ år 1948 tills en av dem tillintetgjordes av den andre och resten uppslukades av grannländerna Egypten och Jordan. Det palestinska mandatet, inkluderande från början tillfälligtsvis kungariket Jordan, östbanken vid floden Jordan med hemländerna för stammarna öst Manasse, Gad och Reuben. Fastän sionisterna ville ha östbanken fick de den aldrig. Om man tittar på det geografiska kommande återuppståndna Israels gränser så kom det brittiska mandatet närmare än vad den Israeliska republiken någonsin har gjort. Idag ligger tre av de israeliska stamterritorierna i den arabiska staten och gränsen som profeterats för ändetidens upprättade Israel stämmer inte med den judiska statens. Dess nordliga gräns skulle gå någonstans nära floden Eufrat och i söder nära Nilfloden.

I vilket fall som helst så säger inte Jesaja här att en nation kommer att födas på en dag på verklig tid och plats. I stället tvärtom. " Kan en nation födas på en dag? Kan en nation komma till på en gång? (Jes: 88:8 JB) Det är en fråga som ställs för att peka på omöjligheten att det skulle vara så fantastiskt att en nation skulle kunna födas på en dag. Ingen nation har någonsin blivit född på en enda dag men har kommit till så småningom. Dess institut och lagar har gradvis mognat fram under många år. Det faktum att den Israeliska republiken erkändes av Nationernas Förbund en speciell dag 1948 betyder inte att nationen förkroppsligades och blev flygfärdig ifrån ingenting. Den hade gradvis utvecklats under det brittiska mandatet så när engelsmännen lämnade fanns allt det nödvändiga som behövdes redan på plats. Så vad är detta ’någonting annat’ som jämförs med omöjligheten att en nation blir skapad över en natt? Det är den nya himmelens och jordens födelse! Det är en övernaturlig händelse inkluderande spektakulära förändringar i både den fysiska som den andliga världen. Sådana saker hände inte 1948 och har fortfarande inte hänt. Detta stycke i Jesaja har därför ingenting att göra med upprättandet med en ny stat, endast det bibliska Israel.

"Ty se, dagar kommer, då jag skall göra slut på mitt folks, Israels och Juda, fångenskap säger Yahweh, och föra dem tillbaka till det land som jag gav åt deras fäder, för att de skola äga det. Och dessa äro de ord, som Yahweh talade om Israel och om Juda: Så säger Yahweh: Ett förskräckelsens ord hava vi hört; fruktan och ingen frid! Spörjen dock och sen om en man föder, Varför ser jag varje man med sina händer på sina länder, såsom barnaföderskan, och alla ansikten vända till blekhet. Ve! Ty stor är denna dagen, så att ingen är såsom den. Ja, en trängsels tid är det för Jakob; dock skall han frälsas från den. Och det skall ske på den dagen, säger härskarors Yahweh, att jag skall sönderbryta hans ok från din nacke, och jag vill sönderslita dina band. Och främmande skola icke pålägga honom träldom, utan de skola tjäna Yahweh, sinn Gud, och David sin konung, som jag vill tillsätta åt dem"(Jer.30:3-9 Åkesons översättning).

Judar har strömmat till Palestina både före och efter självständighetsförklaringen av den Judiska staten. Och bibeln talar faktiskt om ett återvändande men inte på det sättet som hände vare sig före eller efter 1948:

"Tala till dem: Så säger Herren Yahweh: Se jag tager Israels barn ut från de folkslag, till vilka de drogo, och jag skall församla dem från alla håll och föra dem till deras land. Och jag skall göra dem till ett folkslag i landet, på Israels berg, och en konung skall vara konung för dem alla; och de skola icke mer vara till till två folkslag och icke mer dela sig i två riken hädan efter.Och de skola icke mer orena sig med sina träbilder och med sina styggelser och med alla sina överträdelser. Och jag skall frälsa dem från alla deras boningsorter, där de hava syndat, och rena dem, och de skola vara mitt folk, och jag vill vara deras Gud" (Hes. 37:21-23 Åkesons översättning)

Jag frågar dig i all uppriktighet, har dessa saker hänt på 1900-talet som profeterades här. Israels kung var alltid en teokratisk kung i under förbundet. Jag frågar dig, håller sig Israels premiärministrar och presidenter till förbundet? De flesta sekulära och socialistiska sionister har ingen tro eller kärlek till Elohim! Undersök saken – räkna upp alla statsöverhuvuden sen David Ben Gurion och Golda Meir och tala om vilka, som i så fall uppfyller villkoren för en israelisk förbundskung! Jag garanterar att du kommer inte att finna någon enda. Och vi vet nu att att den enda kungen som uppfyller villkoren är Yah’shua Messias. Denna profetia kommer inte att uppfyllas förrän Yah’shua återvänder och återinsätts som kung i Jersusalem – jag upprepar – den judiska staten är inte uppfyllelsen av någon biblisk profetia.

Tidigare har jag påtalat till er att när Israel återvänder på riktigt kommer det att bli så många otroliga mirakler att den andra återvändandet kommer att få det första uttåget under Moses och Josua att vara som en liten dvärg. Så här talar Jeremia om hur det skall bli:

"Därför, se, dagar komma, säger Yahweh, då man icke skall säga: ’Så sant Yahweh lever, han som förde Israels barn upp från Egyptens land.’ Utan ’ Så sant Yahweh lever, han som förde Israels barn ut ur nordlandet och ut ur alla de land, dit han utdrivit dem.’ Ty jag vill föra dem åter till deras land, som jag gav deras fäder" (Jer. 16:14-15 Åkesons översättning)

Gå till vilken messiansk eller icke – messiansk pesachmåltid som helst och vad får du höra? Historien om uttåget under Moses. Vad säger Jeremia skulle hända efter den slutgiltiga återvändandet. ? "det skall inte mer sägas, så sant Yahweh lever som förde Israels barn från Egyptens land" Och det är fortfarande det vi gör för det har inte hänt något speciellt sedan dess. Jag är ledsen över att jag förstört illusionen som har spunnits av sionisterna men emmigrationen av millioner judar till den Israeliska republiken är absolut ingen uppfyllelse av en bibliska profetian. Det är en elak förfalskning, och judarna är bara kanonmat för en grupp elaka kabbalistiska människor utan några bibliska ambitioner i sinnet. Även dom ortodoxa judarna har blivit lurade ( men inte alla – några har förstått att dom inte har någon rättighet till det Heliga Landet alls [3])

Nu finns det andra profetiska ställen i GT som talar om återvändandet men de handlar mest om matematik och datum. Det är någonting som vi noggrant skall undersöka för det är många som slår fast att bibeln profetiskt talar om årtalet 1948 som det år då återupprättandet börjar. Jag vill visa dig att det är det inte men däremot den brittiska erövringen. [4] Jag vill också visa att det som hände 1948 var profeterat men det har ingenting med upprättelsen av Israel att göra utan med EDOM. [5]

Tidigare såg vi hur Jeremia talade om ’Jakobs Nöd’, och detta är en tid som liknar barnafödelse, en ganska vanliga profetisk term i Tanakh (Gamla Testamentet) vilket har sin tillämpning i många situationer. För att förstå vad som hände 1917, 1948 och vad som kommer att hända med respekt för upprättandet av Israel, behöver vi göra noggranna studier och se över igen var dom moderna exegeterna som är sålda till sionismen gick fel.

Att ’Jakob är Israel, och att Israel är Jakob’ måste vara en nyckel för att förstå ättlingarna till denna patriark. Vad var den ursprungliga "Jakobs Nöd" och var det egentligen bara en enda? Det är väl känt att hade ett problemfullt liv. Hans´första nöd’ tog plats i Haran (Gen.31:41).

Där hade han ett hårt fysiskt arbete. (ett tecken på alla sanna israeliter). Han var en arbetsmyra under 20 år när han vaktade Labans får, plus åren som det tog honom att vinna Rakel. Vi kan om man vill säga att detta ’första arbete’ tog 7+7+7 eller 21 år. Yashers bok (Yasher), som omtalas i Tanakh (Gamla Testamentet) (Jos. 10:13; 2 Sam. 1:18) fyller ut en hel del detaljer som är borta i 1 Mosebok. [6]

När Jakob anlände till Haran var han en utfattig stackare därför att han hade blivit bestulen på sin bröllopsgåva som hans fader Isak hade givit honom för att köpa en brud – rövad av en av Esaus söner som kallades Eliphaz i utbyte mot sitt liv (Jasher 29:30-38). Jakob var 77 år gammal och Eliphaz var inte mer än 13 år! Jag vill att du skall komma ihåg detta därför att det är av stor profetisk betydelse för vår tid.

Den enda anledningen Jakob hade för att slita hårt när han kom till Haran var att han var urfattig. Han gjorde en uppgörelse med Laban för att jobba sju år för att få Rakel därför att han inte hade någon brudgåva att erbjuda. Andligt talat kan det ses som en slags ’anställningskontrakt’ [7] Och sen , som vi alla vet, lurade Laban Jakob att gifta sig med Lea. Skeptikerna tycker det är svårt att tro att han kunde vara så dum men när du förstår att Rakel och Lea var tvillingar, och beslöjade, och att Jakob hade levt ett liv i celibat i sju år (med andra ord hade det varit liten eller ingen fysisk kontakt förutom av det icke sexuella slaget som var tillåtet mellan släktingar) så är det inte svårt att förstå hur Laban fullbordade bedrägeriet. Vi lär oss att förstå detta av information från Jashers bok. Och som ni alla vet, så gjorde den illasinnade Laban ännu en uppgörelse med Jakob för att få Rakel genom att jobba 7 år, fastän vi detta tillfälle fick han ’förskott’ då han fick Rakel några dagar efter Lea. Så stackars gamle Jakobs vedermöda blev fördubblad från 7 år till 14 år av utnyttjande.

Under de första sju åren av detta dubbla äktenskap förblev Rakel ofruktsam medans Lea gav Jakob fyra söner: Ruben (den förstfödde), Simon, Levi och Juda. Under tiden förvärvade Jakob två extra fruar, tjänstekvinnorna till Lea och Rakel., och ytterligare 8 söner och en dotter. Dina. Rakel gav inte Jakob sin förste son förrän han blev 91 år gammal (Jashers bok 31:21) [8] i slutet på sin 14-åriga långa vedermöda. Jakob blev tvungen att stanna kvar ytterligare 6 år och under denna tid lyckades han dramatiskt och intelligent föröka sitt välstånd. Slutligen, under det 21:a året bröt Jakob slutligen upp med sin svärfader som bara utnyttjande honom och vände väster ut tillbaka till Kanan. Detta avslutade den 21-åriga långa ’Jakobs Nöd’.

Du kan inte förstå modern historia utan att förstå dessa profetiska händelser. Jakob hade lurat sin bror Esau. Han blev tvungen att på något sätt kompensera detta genom att hans son Eliphaz fick Jakobs brudgåva i utbyte för Jakobs liv. Jakobs svek kostade honom 21 års tjänst som en slavtjänare för de tre återstående 7-års cyklerna. Slutligen i slutet på det tredje ’arbetsveckan’ lämnar han Laban och tjänsten.

Detta är ytterligare ett vittnesbörd att torahn, fastän den inte var nedskriven, var den känd och åtlydd innan Mose för vi läser:

"Om du "När du köper en hebreisk slav, skall han tjäna dig i sex år, men på det sjunde skall han utgå fri för intet" (Ex.21:1-2 Åkesons översättning)

Så Jakob arbetade sex ytterligare mer år för Laban och blev sen "fri" på sitt sjunde. Matematiken av detta är mycket intressant:

"Om vi tittar närmare på Jakobs kronologi och tjänst , ser vi att han återvände till Haran vid 77 års ålder, vilket var året 2185.. Det föregående året (2184) hade varit det 312:e sabbatsåret sen Adam. 45 jubelår hade gått, och året 2184 var det fjärde sabbatsåret under det 44:e jubelåret [9]. Jakob lämnade Laban år 2205, efter ha tjänat under 20 år. Detta var det sjunde sabbatsåret, vilket ledde fram till det 45:e jubelårscykeln vilket inföll vid årets slut." [10]

Det tog Yahweh 21 år att ta itu med Jakobs beräknande natur och därför representerar detta nummer det fulla måttet av synd. Det var inte förrän det 21:a året hade passerat som Yahweh inte bara löste honom från sin tjänst men vi har också lärt oss att han övervann sin köttsliga natur vid Peniel efter att ha brottats med en ängel och fick en välsignelse och ett nytt namn: ISRAEL (Gen. 32:24-31) för att markera att han slutligen förstod vem den allsmäktige E´l verkligen var. Ända tills då hade hans eget hjärta kontrollerat honom. Det tog 21 år av svårigheter att brännna ut den köttsliga naturen från honom. Det betyder den slutliga döden på hans gamla natur och hans förvärvande av ett nytt hjärta! Och det faktum att det hände under ett sabbatsår som ledde fram till Jubelåret gör det till en stort profetiskt kännetecken för i sig själv uppenbarar det ett gudomligt mönster som kommer att upprepas genom århundradena fram till våra dagar och för både individer, familjer , nationer i världen och speciellt för Israel.

EN ISRAELIT ÄR EN MAN ELLER KVINNA SOM HAR FÅTT ETT NYTT HJÄRTA FRÅN YAHWEH ! En Israelit bör (och måste) sedan göra saker som att lyda torah men om han inte först fått sitt nya hjärta, så räcker det inte hur mycket han än lyder torah, det gör honom aldrig till en Israelit! De är bundna presis som Jakob var. Det finns messianska troende där ute som skryter över sin torah-lydnad men som inte ens är Israeliter därför att dom aldrig har fått ett nytt hjärta. De är presis som Jakob var. Och det finns laglösa nypåfödda evangeliska kristna som har fått ett nytt hjärta som är Israeliter men som inte vandrar i lydnad till buden. Vilken ironi! Det är därför som vi är evangeliska kristna först och messianskt troende sen. Var och en som lever torahlivet med ett beräknande hjärta som Jakob hade har en "Haranitisk tid" av hårt arbete att gå igenom, och det vill troligen räcka 21 år innan han har betalat av sin skuld., beroende på vilken synd han har gjort. Och vad var Jakobs synd? TA VAD SOM VAR HANS INNAN HANS TID VAR KOMMEN OCH GENOM OÄRLIGA MEDEL.

Yahweh välsignade naturligtsvis Jakob under hans 21-åria tjänst. Han gav honom familj med fyra fruar, de flesta av hans 13 [11] barn och stort välstånd. Jakob var rätftärdig men längt ifrån perfekt. Han hade föolämpat Yahweh och människor och betalade av sin skuld i enlighet med torahns krav. Laban kanske var en usel bedragare men han var Yahwes instrument och han var inte värre än Jakob som hade lurat Esau ( en slags poetiskt dom), och Yahweh använde honom för att ge Jakob vad Han ville att han skulle ha – hans fyra fruar och en en väsentlig del av Labans rikedom. Så många troende inser inte att medans det finns försoning för synd genom Yah’shuas försonande blod så finns det också en gottgörelse för att betala synden som kanske tar en stor del av vår tid och ansträngning som vi hellre skulle gjort andra saker istället. Och eftersom Yahweh har skrivit om straff i torahn, har satan legal rätt till dom som bryter dessa lagar. Nåd är inte billig. Fastän Messias blod kan betala vår skuld till Yahweh, ge oss förlåtelse och frid, blir det inte automatiskt frid i vår värld. Det är konsekvenser för synd efter att vi blir förlåtna,

Det är därför vi inte får ta synd lätt – aldrig! Istället skulle vi frukta Yahweh såväl som älska Honom, för Hans lag skall vi inte bagatellisera. Den som verkligen älskar Honom fruktar också Honom.

Yahwehs vän kung David vet om detta alltför väl. Fastän han blev förlåten av Yahweh för sin ondska genom äktenskapsbrott och mord, tillbringade han resten av sitt liv med att betala konsekvenserna av sin synd – problem i hemmet, uppror i nationen, krig och strider, alltför många att räknas upp här. Och det betyder inte att varje prövning och svårighet nödvändighetsvis måste vara konsekvenserna av att tidigare synder som har har ägt rum men resultatet av lidandet är något som alla Yahwehs tjänare måste uthärda för rättfärdighetens skull. Det är ofta så och vi måste vara tillräckligt ärliga att överväga möjligheten att vi inte har fruktat Yahweh på ett rätt sätt och tagit hans bud allt för lättsinnigt.

En av mina personliga svagheter har varit att rusa före Yahwehs tid. Jag antar det är så och ännu mer vanligt än vi vågar erkänna och att vi är alla skyldiga på ett eller annat sätt. Vi har plockat frukt innan de var mogna och blivit förvånade av magsmärtan de gav oss. Vi är inte olika den lilla pojken som ser det inslagna födelsedagspresenten och öppnar det före sin födelsedag och undrar varför hans föräldrar blir så arga på honom. När allt kommer omkring, var det inte hans eller ? Tjaa, ja och nej – det var undanlagt för honom, och bara honom, men det hade inte blivit givit till honom ännu. Han var faktiskt en tjuv, presis som David var, när han stal den fattige stackars mannens enda lamm.

Denna syndfulla attityd är illustrerad i historien om den förlorade sonen som krävde sitt arv medans hans pappa fortfarande levde. Det han gjorde var som att säga "Fader, jag önskar att du vore död så jag kunde få del av ditt hårt förvärvade rikkedom vilket torahn legalt berättigar mig." Denna hans önskan om faderns död kom tillbaka till honom därför att när hans pappa samtyckte till det fick han skörda död. Han nådde ända till botten och varje spår av stolthet var avskrapad av honom. Han blev till slut besegrad. Så gå inte före Yahweh – vänta på din tur! Vad Yahweh planerat för dig är inte ditt förrän Han ger det till dig! Det är inte din 'rättighet' bara för att det är i enlighet med torahn. Att äta lamm är kosher men du kan inte ta vilket lamm som helst som du önskar på det sätt som David gjorde.

Jag undrar ibland vad Jakob kände. Där var han, med en stor familj och mycket rikedom och redo att bryta upp från fångenskapen av ett ansträngande arbete men fortfarande full med fruktan. När han fick reda på att Esau var personligen på väg att möta honom blev han mycket rädd! Han var säker på att Esau ville utblotta honom igen, presis som Esaus 13-åriga son Eliphaz hade gjort 21 år tidigare. Här är han igen, förlorat allt, hade slitit ut sig till sista blodsdroppen för att få sina fruar och boskap, bara för att möta möjligheten att återigen bli av med allt och med möjligheten att förlora sitt liv en gång till. Säkerligen måste han resonerat så med sig själv, Esau skulle komma presis som hans son hade gjort tidigare och begärt allt vad han ägde. Så vad gjorde Jakob då. Han delade sitt läger i två delar, och mötte Esau med bara några från sin familj och rikedom. Han trodde han skulle minska sin förlust i smyg och åtminstone rädda halva sin familj om Esau blev arg. Här var han åter igen och förtröstade på sitt kött, på strategi och kunnande, under det han var driven av fruktan. Jag är säker på att han nu till fullo förstod sina fel han gjort emot sin fader och mot in broder, och förstod att den rättärdigheten stod i begrepp att möta honom. I ett sista försök att ha någon slags kontroll över omständigheterna. Han gömde halva sin familj och försökte att köpa Esau med en stor present. Patetiskt, eller hur? Men i verkligehten är det så vi alla gör! Problemet är att så länge vi gör det, bekänner vi att YAHWEH ÄR INTE VÅR HERRE. Vi försöker göra det på vårt eget sätt.

Ända tills jag började förbereda denna predikan för dig – jag hade inte mediterat på den – kände jag den oemotståndliga kallelsen att göra det, utan att veta vad den skulle föra mig – jag förstod inte till fullo att jag själv höll på att komma ur mitt 21-åriga "anställningskontrakt" min egen Laban, mitt eget kött. Mitt liv har inte varit utan prövningar och svårigheter fastän jag inte alltid varit säker på hur mycket det berodde på mina egna sätt att göra saker på eller hur mycket som helt enkelt har varit lidande för evangeliet. Fastän jag inte vet dom exakta proportionerna, erkänner jag att det har varit en blandning av dem båda. Och det har varit prövningar och nöd mer eller mindre ständigt, till en ökad intensitet under den sista 6-årsperioen. Bara två dagar sedan , efter ett nytt nederlag, gav jag upp till sist och överlämnade mig till Yahweh. Då lämnade plötsligt bitterheten mig som jag hade fått genom striden och jag kände frid. Jag visste med en gång att jag gjort allt som var möjligt för att lösa problemet och från och med nu kunde jag förströsta på Honom och lita på att Han skulle göra resten. Så jag kommer till dig idag med en stor börda som lyfts av min nacke. Det känns verkligen , helt plötsligt som jag har kommit in i en sabbatsvila på insidan. Men för tre dagar sedan var det inte så.

Som tjänst har vi just firat vårt 21-årsdag. Detta året är det 21:a året sen vi började i Norge. Det är knappast jag kan tro vad som hänt under den tiden. Tjänsten, som har samma trosgrund, har genomgått enorma förändringar. Det ser ut som vi aldrig har slagit oss till ro. Presis som Jakob har vi samlat ihop en familj och en förmögenhet under vägen. Jag själv har förändrats så mycket att det knappt går att känna igen mig – de som känner mig när vi först började i Norge år 1988 har en liten ide´ vem jag är nu. Yahweh förändrar oss sannerligen!

En sak som är intressant med Jacob, är det vi som vi lär från Jashers bok, är att han inte var någon yngling när han lämnade sin faders hem och begav sig nordöst till Haran, även om bibelfilmer brukar visa honom som en ung man i tjugoårsåldern. Han var 77 år gammal. En sak som vi absolut kan vara säkra på att hans fruar var betydligt yngre än vad han var vilket inte är ovanligt – det är väldigt säkert, för till exempel så var det en stor åldersskillnad mellan Joseph och Maria [12], säkert för att han tidigare varit gift och var en änkeman eller hade mer än en fru presis som Jakob. Medans Esau gick och stad och bedrev otukt med kananitiska kvinnor i sin ungdom, så var Jakob ren i 70 år och arbetade sedan i ytterligare 14 år för att få Lea och Rakel! Naturligtsvis var de mycket starkare i dessa dagar och levde längre, så om jag gissar om vi skulle jämföra deras långa levnad och hälsa med vår egen, skulle vi kunna säga att Jakob var i 40 eller 50-årsåldern innan han började att skaffa sin familj. Men vi måste åtminstone uppskatta honom för hans självdisiplin och andliga resning. Hur många män och kvinnor skulle kunna vänta så länge för att finna den rätta partnern? Jag tyckte att vänta till 25-årsåldern var illa nog! Han överkom dock inte sitt största problem förrän på senare delen av hans liv vilket visar att det är aldrig för sent att omvända sig och njuta av ett spännande liv i Messias.

Vi har idag tagit en bred överblick över patriarken Jakobs liv och introducerat er till några nya ämnen som vi kommer att undersöka mera grundligt de närmaste få veckorna. Vid 77 års ålder hade Jakob en dröm på väg till Labans hus, en stege som räckte upp till himlen med änglar som gick ned och upp. Han kallade platsen Betel. När han var 99 år, 21 år sedan, återvände han till samma plats där han hade hällt olja över klippan som han hade använt som huvudkudde, som Yahweh hade befallt honom (Gen.35:1). Som du vet betyder Betel ’Guds hus! – det var ett speciellt tempel eller helig plats för patriarken. Vid det andra tillfället när han gick upp till Betel smorde han klippan med olja och hällde ut ett drickoffer på den (Gen. 35:14). Finns det några profetiska kännetecken här? Absolut! Olja är symbolen för den Helige Ande och därmed shavu’out (pingst) medans drickoffret symboliserar suckot (lövhyddofesten) – man offrade drickoffer varje dag under de sju dagarna under suckot (lövhyddohögtiden) under det gamla förbundet (Lev.23:37). Vi ser därför den andliga skillnaden mellan shavu’ot och sukkot, som representerar två olika smörjelser hos den Helige Ande. Suckot (lövhyddofesten) är övervinnarnas fest, shavout (pingst) är högtiden för de som kommer in i förbundet som innebär att följa Yahweh och Hans torah med den första utrustning som följer pingstsmörjelsen med en möjlighet att övervinna.

Skillnaden mellan shavu’ot (pingst) och suckot (lövhyddofesten) andligt talat är den 21-åriga åren reningen från självupptagenhet och det köttbaserad livet.Fastän Jakob älskade Yahweh med sitt hjärta var han mer andligt sinnad än sin broder Esau, var han ändå köttslig under första delen av sitt liv. Han trodde att han kunde klara sig genom sin egen intelligens och kraft. Men han kunde inte fly från sina synder, presis som ingen enda av oss kan som allvarligt menar att vara trogen torah. Han måste möta sin vedervärdiga fallna natur, som vi alla måste.

Nästa vecka skall vi gå vidare genom att titta på det heliga mönstret och hur det påverkat Israels historia och de olika andliga principerna i torah och hur Yahwehs kretslopp fungerar. Om du är ny i denna tjänsts undervisning, så rekommenderar jag dig att gå tillbaka till predikningarna om de olika högtiderna [13] för det är många viktiga nycklar där som vi bygger på här. Må Yahweh välsigna dig och bevara dig till nästa sabbat. Amen.

Erkännanden

[1] Stephen E. Jones, Secrets of Time (God´s Kingdom Ministries, P.O.Box 3929, Batesdville, AR 72503:1996

Fotnoter

[1] Se Uppryckelsen

[2] Se Wikipedia British Mandate of Palestine

[3] Se till exempel Jews Against Zionism

[4] Se Our Amazing Bible: As Birds Flying - Jerusalem 1917

[5] Edom var nationen som bildades av Esau, Jacobs broder

[6] Se Yahshers bok. Då denna bok är så gott som äkta finns det ett stort antal av varianter och vi kan därför inte med säkerhet veta vilken som är originalet. Därför måste man vara försiktig att inte lyfta upp detta till den samma nivå som de kanoniska skrifterna innan vi kan med 100% säkerhet vara säkra på vilken som är den originala texten.

[7] Därför att han hade lurat Esau, så istället för att ta emot en fru på det sätt som Isak gjorde, var han tvungen att arbeta ihjäl sig för att få en. I detta ser vi Yahwes perfekta rättvisa för fastän Jakob var den mer andlige mannen av dom båda bröderna, så för att få det som var rätt orsakade det honom mycket problem.

[8] 91 är ett multiplicerat tal med 7, 13 x 7, åldern på Esaus son när Jakob blev bestulen på sin brudgåva. Me andra ord, Jakob fick inte sonen med den riktiga frun (Joseph) förrän den riktiga försoningen hade skett.

[9] Sabbatsåret eller jubelåret är det år som det sista av 7-årscyklarna av sabbatsåren, det 50.e året och är av extremt betydelsefullt inte bara förståelsen av tiden i det Messianska Israel men också i Yahweh´s rättvisa, därför att det 50:e året är en tid av nationell räddning.

[10] Stephen E. Jones, Secrets of Time (God´s Kingdom Ministries, Batesville, AR:1996), p.152

[11] Lägg märke till nummer 13 igen

[12] De flesta traditioner framställer Josef i åldern 30 – 43 år när han gifte sig med Maria som var omkring 15 år. Det kunde därför ha varit så mycket som 30 års skillnad mellan dem, om inte mer. Se Hur gammal var Josef när han gifte sig med Maria?. Katolsk tradition förslår en ännu större åldersskillnad: "De levde fyrti-nio år tillsammans och hade sex barn ...Prästerna i Judea tillkännagav att de önskade finna en respektabel man i Juda stam för att trolova sig med Maria, som då var tolv till tretton år gammal när Josef vid nittio års ålder färdades upp till Jerusalem ibland kandidaterna; ett mirakel visade att det var Gud som hade valt ut Josef" (Catholic Enyclopedia, 1913 års upplaga).Det är mycket troligt att paret trolovade sig när Maria var så ung som 12 -14 år. Man måste tänka på när man studerar sådana data och jämför med dagens tider, att pojkar och flickor nådde puberteten vid en mycket tidigare ålder än vad dom gör idag, och de var säkerligen mycket mer mogna än dagens män och kvinnor. Även för ett par generationer sedan var det inte ovanligt för människor att gifta sig vid 15 års ålder och förlovade sig även tidigare (i USA). Se Äktenskapslagar i världen genom ålder. Vi tror att de innehåller en sund inställning.

[13] Se Festivals och Yahweh högtider

Oversettelse av: Mats Rydin