Logo Copyright © 2007-8 NCCG - All Rights Reserved
Return to Main Page

RESURSER

Starta här...

Ansvarsfriskrivning

Introduktion til GNFK

Symfoni av sanningar

I ett nötskal

Frälsningsplan


Allmänt

Artiklar

Bibelkurs

Högtider

Intervjuer

Sekter

Sverige

Olivgrenen

Profetior

Sabbatstal

Diverse

Akut hjälp!

Barnhem

CD-ROM

Copyright

Donationer

Kalender

Kontakt

Församlingar

Publikationer


    12
    Arameiska
    Nya Testamentet
    De tio främsta traditionella argumenten för att
    Nya Testamentet ursprungligen skulle ha skrivits
    på grekiska - och tio motargument som talar
    för att varje argument är felaktigt

    av James Trimm

    1. De äldsta manuskripten är grekiska.

    SVAR: De flesta bibelforskare är överens om att Matteus evangelium ursprungligen skrevs på hebreiska. Det är sant att de äldsta kopiorna av Matteus evangelium och Hebreerbrevet på hebreiska bara dateras till Medeltiden. Och det är sant att de äldsta kopiorna på Nya Testamentet på arameiska dateras till det tredje århundradet, men det finns vissa viktiga fakta som de, som för fram ovanstående åsikt, glömmer att redogöra för.

    Före upptäckten av Dödahavsrullarna 1947 daterades de äldsta hebreiska kopiorna av böckerna i Tanach (Gamla Testamentet) bara till Medeltiden. Och de äldsta kopiorna av böckerna i Tanach var grekiska Septuaginta-kopior från 300-talet. Trots detta skulle ingen vilja påstå att detta visade att Tanach skulle vara grekiskt till sitt ursprung.

    Eftersom inga kopior av Esters bok fanns med i Dödahavsrullarna, är våra äldsta Ester-kopior grekiska Septuaginta-kopior från 300-talet. Och våra äldsta kopior av Esters bok på hebreiska dateras bara till Medeltiden. Detta får dock ingen att tro att Esters bok ursprungligen skrevs på grekiska.

    Tidsrymden mellan Esters boks tillkomst och våra äldsta hebreiska kopior av samma bok är cirka 1500 år. Samma tidsrymd gäller också mellan Matteus-evangeliet och våra äldsta hebreiska kopior av Matteus-evangeliet. Det faktum att våra äldsta Matteus-kopior på hebreiska dateras till ungefär 1500 år efter det ursprungliga Matteus-evangeliet förnekar INTE att hebreiskan är det ursprungliga språket för Matteusevangeliet.

    Även om man inte har funnit några papyrus-fragment av Matteus evangelium på hebreiska bland papyrusfragmenten, har inte heller några papyrusfragment av Jesaja på hebreiska eller några andra ”Gamla Testamentets” böcker på hebreiska hittats bland dem. Bara ett hebreiskt papyrusfragmenten av böcker i Tanach har hittats i Dödahavsrullarna och inte bland några papyrusfynd. Varför skulle man förvänta sig att det hebreiska Matteus-evangeliet eller några andra NT-böcker skulle ha bevarats bättre än den hebreiska Tanach? Vilka ägarna än var till papyrusfragmenten av NT, som hittats, så hade de INGA exemplar ALLS av bibliska hebreiska böcker från ”Gamla Testamentet”, som vi VET skrevs på hebreiska. Så detta faktum, att vi inte har hittat några NT-böcker på hebreiska eller arameiska bland dem är inte viktigare än det faktum, att vi inte hittar några hebreiska kopior av ”Gamla Testamentets” böcker bland dem.

    Det äldsta grekiska papyrusfragmentet av en bok från NT är P52, vilket innehåller några verser av Johannes evangelium. Ordföljden i detta stycke stämmer med den grekiska, västerländska sortens text, som i stort liknar den arameiska gamla syriska texten.

    Våra äldsta kompletta manuskript av NT på grekiska, dateras till 300-talet och det är också åldern på våra äldsta kompletta manuskript av NT på arameiska.

    NT:s hebreiska och arameiska ursprung kan alltså inte avfärdas eller vederläggas genom papyrusfragment på grekiska, som är äldre än de äldsta hebreiska och arameiska manuskripten.

    2. NT citerar den grekiska Septuaginta-översättningen av GT.

    SVAR: Faktiskt är detta, i stort sett, bara en tendens i det grekiska NT. De hebreiska och arameiska manuskripten överensstämmer ofta med den masoretiska texten och den arameiska Tanach, kallad Peshitta.

    Likheter med Septuaginta bevisar inte att man citerat ur Septuaginta. Man har bland Dödahavsrullarna hittat hebreiska kopior av Tanach-böcker som överensstämmer med Septuaginta. Denna typ av överensstämmelser kan därför bero på denna sorts hebreiska manuskript snarare än den grekiska Septuaginta.

    3. Bevisen ”den-och-den-lärde mannen-sade-si-och-så”.

    SVAR: Dessa män bevisar ingenting. Man kan faktiskt citera olika forskare, som har deklarerat att stora delar av eller hela NT skrevs på hebreiska eller arameiska.

    4. Lukas var grek och skrev nog säkert på grekiska.

    SVAR: Lukas var ju syrier från Antiokia (Eusebius; Eccl. Hist. 3:4), så hans modersmål torde ha varit arameiska.

    5. Lukas’ evangelium och Apostlagärningarna skrevs till en grek med namnet ”Theofilus”.

    SVAR: Faktum är att Theofilus var jude och hade varit överstepräst åren 37-41 (Josefus; Antiquities 18:5:3). En syrier som Lukas, som konverterat till judendomen, skulle troligtvis ha skrivit till översteprästen på arameiska.

    6. Grekiska var judarnas allmänna språk på den tiden.

    SVAR: Den judiske historikern Flavius Josefus under det första århundradet (37-100) vittnar om det faktum att hebreiska var judarnas språk. Dessutom vittnar han om att hebreiska, inte grekiska, var språket på hans hemort och under hans tid. Josefus ger oss den enda förstahands-berättelsen om Templets förstörelse år 70 k.t. Enligt Josefus tvingade romarna honom att översätta uppmaningen till judarna att kapitulera till ”deras språk” (Wars. 5:9:2). Josefus ger oss en redogörelse rakt på sak om sitt folks språk under denna tid: ”Jag har även gjort stora ansträngningar för att inhämta grekernas lärdomar, och förstå det grekiska språkets olika delar, även om jag under lån tid blivit van att tala vårt eget språk och därför inte kan uttala grekiska med tillräcklig exakthet: ty vår nation uppmuntrar inte dem som lär sig språken hos många folk.” (Ant. 20:11:2)

    Josefus gör alltså klart för oss att första århundradets judar inte ens kunde tala eller förstå grekiska, de talade ”sitt eget språk”.

    Arkeologer har gjort fynd som bekräftar det som Josefus hävdar. Bar Kochba-mynten är ett exempel. Dessa mynt präglades av judar under Bar Kochba-upproret åren 132-135 k.t. Alla dessa mynt bär enbart hebreiska inskriptioner. Oräkneliga andra inskriptioner som hittats vid utgrävningar på Tempelberget, på Masada och i andra judiska gravar har uppvisat hebreiska inskriptioner från första århundradet.

    Ännu starkare bevis på att hebreiskan var ett levande språk under första århundradet kan vi hitta i gamla dokument från den tiden, som upptäckts i Israel. I dessa dokument ingår Dödahavsrullarna och Bar Kochba-breven.

    Dödahavsrullarna innehåller över 40.000 fragment från 500 rullar daterade från år 250 f.k.t. till år 70 k.t. Dessa rullar är i huvudsak skrivna på hebreiska och arameiska. Ett stort antal ”sekulära rullar” (som inte är bibelmanuskript) är skrivna på hebreiska.

    Bar Kochba-breven är brev mellan Bar Kochba och hans armé, skrivna under det judiska upproret åren 132-135 k.t. Dessa brev upptäcktes av Yigdale Yadin 1961 och nästan alla är skrivna på hebreiska och arameiska.

    Två av breven är skrivna på grekiska, båda skrivna till Bar Kochba av män med grekiska namn. Ett av de grekiska breven ber faktiskt om ursäkt för att man skriver på grekiska till Bar Kochba, och säjer: ”Brevet skrivs på grekiska för här finns ingen som kan hebreiska.

    Dödahavsrullarna och Bar Kochba-breven innehåller inte bara dokument på hebreiska från första och andra århundradet, utan ger också viktiga bevis på dialekten i denna hebreiska. Dialekten i dessa dokument var inte den bibliska hebreiskan i Tanach (Gamla Testamentet), inte heller den hebreiska från ca år 220 k.t. som återfinns i Mishna. Den hebreiska som finnns i dessa dokument är skriven på vardagsspråk, det är ett flytande, levande språk som är under utveckling i processen som går från en biblisk hebreiska till den mishnaitiska hebreiskan. Dessutom representerar hebreiskan i Bar Kochba-breven galileisk hebreiska (Bar Kochba var galilé), medan Dödahavsrullarna ger oss ett exempel på den hebreiska, som talades i Judéen. Vid en jämförelse mellan dokumenten särskiljer sig tydligt också en geografisk dialekt, ett säkert tecken på att hebreiskan inte var ett dött språk.

    Slutgiltiga bevis för att judarna under första århundradet samtalade på hebreiska och arameiska kan man finna i andra dokument från denna tid och även senare. Bland dess dokument finns: ”Rullen angående fastor” på arameiska (år 66-70 k.t.), ”Brevet till Gamaliel” på arameiska (år 30-110 k.t.), ”De judiska krigen” av Josefus på hebreiska (år 75 k.t.), Mishna på hebreiska (cirka år 220 k.t.) och Gemara på arameiska (cirka år 500 k.t.)

    Men när det gäller Paulus’ brev till diasporan, handlar det om arameiska. Man vet att arameiskan förblev ett språk bland judarna i diasporan, och faktum är att arameiska inskriptioner av judar har hittats i Rom, Pompeji och även i England. (Proceedings of the Society of Biblical Archeology, ”Note on a Bilingual Inscription in Latin and Aramaic Recently Found at South Shields”; A. Lowy’ Dec.3, 1878; pp. 11-12; “Five Transliterated Aramaic Inscriptions” The American Journal of Archeology; W.R.Newbold; 1926; Vol. 30; pp. 288ff)

    7. Paulus var en hellenist och skrev på grekiska.

    SVAR: Om vi tar upp ämnet paulinska brev, måste vi först utforska Tarsus’ bakgrund. Talade man grekiska i Tarsus? Hade Paulus lärt sig grekiska där?

    Troligen började Tarsus som en hittitisk stadsstat. Runt år 850 f.k.t. blev Tarsus en del i det stora assyriska riket. När det assyriska riket besegrades av det babyloniska riket omkring år 605 f.k.t. blev också Tarsus en del i detta rike. Sedan införlivades det babyloniska riket, inklusive Tarsus, med det persiska väldet. Arameiska var huvudspråket i alla dessa tre riken. Under 100-talet förblev arameiskan huvudspråk i Tarsus. Mynt som präglats i Tarsus och hittats av arkeologerna bär inskriptioner på arameiska.

    Bortsett från språket i Tarsus är det en viktig fråga huruvida Paulus verkligen uppfostrades i Tarsus eller bara tillfälligtvis blev född där. Nyckeltexten i frågan finns i Apg. 22:3: ”Jag är jude, född i Tarsus i Cilicien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i vår fäderneärvda lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni allesammans är idag.”

    Paulus anser att hans födelse i Tarsus är irrelevant och pekar på att han ”är uppvuxen” i Jerusalem. Många diskussioner har förts bland de lärde om vad detta ”uppvuxen” betyder i det här sammanhanget. Några vill påstå, att det bara hänvisar till Paulus’ ungdomsår. Men en nyckel till hur man använder detta uttryck kan vi hitta i ett parallellställe i Apg. 7:20-23: ”Vid den tiden föddes Mose, och han var ett mycket vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars familj, och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom som sin egen son. Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom,…”

    Notera sekvensen; ”föddes” (grek.= gennao; arameiska = ityiled); ”uppvuxen” (grek.= anatrepho; arameiska = itrabi); “blev undervisad” (grek.= paideuo; arameiska = itr´di).

    Genom detta parallellställe, vilket antagligen var idiomatiskt i språket, kan vi se att Paulus var född i Tarsus, uppfostrad i Jerusalem och därefter undervisad. Paulus hela sammanhang är detta, att sin primära uppfostran fick han i Jerusalem och i Tarsus föddes han enbart.

    Påståendet att Paulus var hellenist är också det en missuppfattning, som vi bör reda ut. Som vi redan har sett, föddes Paulus i Tarsus, en stad där arameiska talades. Vilka de hellenistiska influenserna än kan ha varit i Tarsus, verkar det som om Paulus lämnade Tarsus i mycket unga år och ”växte upp” i Jerusalem. Paulus beskriver sig själv som en ”hebré” (2 Kor. 11:2) och som en ”hebré född av hebréer” (Fil. 3:5) och ”av Benjamins stam” (Rom. 11:1). Det är viktigt att förstå hur begreppet ”hebré” användes under 100-talet.

    Uttrycket ”hebré” användes inte som en geneologisk term, utan som ett kulturellt/lingvistiskt uttryck. Ett exempel på detta finner vi i Apg. 6:1, där en diskussion uppstår mellan ”hebréer” och ”hellenister”. De flesta forskare är överens om att just här är ”hellenister” hellenistiska judar. Inga evangeliserande försök har ännu gjorts bland icke-judar (Apg. 11:19), än mindre bland greker (se Apg. 16:6-10). I Apg.6:1 görs en klar distinktion mellan hellenister och hebréer, vilka helt klart är icke-hellenister. Hellenister kallades inte hebréer, ett uttryck reserverat för icke-hellenistiska judar. När Paulus kallar sig ”hebré”, gör han klart att han är icke-hellenist, och när han kallar sig ”hebré född av hebréer” understryker han starkt, att han är icke-hellenist. Detta skulle kunna förklara varför Paulus tvistade med hellenisterna och varför de försökte döda honom (Apg. 9:29) och varför han flydde till Tarsus (Apg. 9:30). Om det varit en hellenistisk befolkning där hade det varit ett mycket dåligt drag. Paulus fariseiska bakgrund ger oss skäl att betvivla att han på något sätt skulle ha varit hellenist. Paulus påstod att han var ”farisé och son till fariséer” (Apg. 23:6), vilket innebär att han var åtminstone en andra generationens farisé. Den arameiska texten har, liksom vissa grekiska manuskript, ”farisé och son till fariséer”, ett semitiskt idiomatiskt uttryck som betyder en tredje generationens farisé. Om Paulus vore en andra eller tredje generationens farisé, skulle det vara svårt att acceptera att han hade uppfostrats som hellenist. Fariséerna var ivriga motståndare till hellenismen. Paulus påstående om att vara en andra eller tredje generationens farisé förstärks av hans anspråk på att ha varit en av Gamaliels elever (Apg. 22:3). Gamaliel var sonson till Hillel och ledare för Hillel-skolan. Han åtnjöt en sådan respekt, att Mishna uttrycker vid hans död att ”Toráns härlighet försvann, och renhet och måttfullhet dog”. Sanningen i Paulus påstående om att ha studerat under Gamaliels ledning kommer fram i hans ständiga hänvisningar till Hillels skrifttolkningar. Paulus använder, till exempel, Hillels första regel ständig och jämt. Det är inte troligt, att en hellenist skulle ha studerat under Gamaliel på Hillel-skolan, som då var den fariseiska judendomens centrum.

    8. Paulus skrev till olika grupper på deras egna språk.

    SVAR: Paulus lyssnarskara är en annan sak, som vi måste ha i åtanke, då vi vill spåra brevens ursprung. Paulus brev skrevs till varierande församlingar i diasporan. Dessa församlingar var blandade grupper, som bestod av en kärngrupp judar och en grupp hedningar. Församlingen i Tessalonika var just en sådan samling (Apg. 17:1-4), likaså den i Korint. Vissa partier i breven till korintierna riktar sig mycket tydligt till judar enbart (ex. 1 Kor. 10:1-2). Paulus skrev först och främst till det judiska ledarskapet i blandade församlingar.

    Om Paulus skrev sina brev på arameiska till en kärngrupp judar i varje församling, som sedan förde budskapet vidare till sina hedniska syskon, kan detta ge en extra dimension till Paulus fras ”först juden och sedan greken” (Rom. 1:16; 2:9-10). Det skulle också ge mer ljus över det bibelställe, där Paulus skriver: ”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.” (Rom. 3:1-2)

    Ett sista ämne som måste diskuteras rörande ursprunget till Paulus brev, är dess mening och mål. Det framkommer att Paulus menade att syftet med breven skulle vara

      1. Att läsas i församlingarna (Kol. 4:16; 1 Tess. 5:27)

      2. Att äga auktoritet i doktriner och bestämda lärosatser (1 Kor. 14:37)

    All liturgi i synagogorna under första århundradet var på hebreiska och arameiska (se The Words of Jesus av Gustaf Dalman; Edinburgh, England; 1909). Paulus skulle inte ha skrivit material, som han avsåg skulle läsas i församlingarna på något annat språk. Dessutom var all religiös litteratur skriven av judar, som ägde doktrinär auktoritet (halacha-litteratur), skrivet på hebreiska eller arameiska. Paulus skulle inte ha kunnat förvänta sig, att hans brev skulle tas emot som ägande den auktoritet han själv gav dem, om de inte hade skrivits på hebreiska eller arameiska.

    9. Det finns inbyggda förklaringar på hebreiska och arameiska ord i NT. Så skulle det inte vara om det skrivits på hebreiska eller arameiska.

    SVAR: Dessa ”förklaringar” är ett extra tillägg i de grekiska översättningarna och inte i de hebreiska och arameiska texterna.

    10. NT skrevs för att användas av hedningarna och hedningarna på den tiden talade grekiska.

    SVAR: De som ursprungligen trodde på Yeshua var judar. De första hedningar som blev ”kristna” fanns i Antiokia i SYRIEN (Apg. 11:26). Syrierna talade syrianska, en arameisk dialekt. Dessa ”första” grupper borde haft behov av att få skrifterna på hebreiska eller arameiska. Även om vissa delar var tänkta för hedningar, betyder inte det att de från början var grekisktalande hedningar. Tvärtom var de första hednatroende syrianer och assyrier, som talade arameiska.

    MATTEUS – Skrivet enligt Origenes ”för de judiska troende…på hebreiska” (Origenes citerad av Eusebius; Eccl.Hist. 6:25) och enligt Jerome ”på hebreiska…..för att gagna de omskurna, vilka trodde” (Jerome; Of Illustrious Men 3). Denna bok kan ha riktats till fariséerna.

    MARKUS – Markus skrev antagligen sitt evangelium för att det skulle användas av assyriska hedningar, som han mötte i Babylon tillsammans med Kefa (Petrus). (1 Kefa 5:13).

    LUKAS/APOSTLAGÄRNINGARNA – Lukas var en syrier (Ecc.Hist.3:4) som skrev sitt brev till Theofilus, som hade varit överstepräst åren 37-41 k.t. (Josephus; Ant. 18:5:3).

    JOHANNES - Yochanan (Johannes) skrev troligen sitt ”mystika” evangelium till den ”mystika” essénska sekten bestående av judar. Till den ”utvalda frun” (2 Joh 1:1), en poetisk omskrivning för Israel.

    JAKOB”till de tolv stammarna i förskingringen” (Jak 1:1).

    KEFA - Petrus – ”till de utvalda som lever kringspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien ochBitynien.” (1 Pet 1:1-2); det kringspridda, utvalda folket Israel.

    YEHUDAH - Judas – Antagligen skrivet till judarna.

    PAULUS BREV – Skrivna till kärngrupper av judiska ledare i blandade församlingar över hela världen. Till exempel är 1 Korintierbrevet skrivet till en grupp, vars ”fäder var under molnskyn och … alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och havet döpta till Mose”. (1 Kor 10:1-2) Dessa människor var nog judar från Korint, inte infödda korintier.

    HEBREERBREVET – Uppenbarligen skrivet till judar.

    Oversettelse av: Mats Rydin


    Författare av Nya Testamentet? Judar eller icke-judar?
    Skrivet på arameiska eller på grekiska?

    Varje bok i Nya Testamentet är skriven av en Jude, vars modersmål är arameiska. Därför, för att förstå Nya Testamentet exakt är det väsentligt att förstå det från ett perspektiv av en arameisk talande Jude. De fyra evangelierna och Apostlagärningarna har särskilt stark arameisk influens. Markus evangelium till exempel var skriven först på arameiska och endast senare översatt till grekiska. Även Paulus brev och de andra breven visar arameisk influens. I Markus evangelium syns arameiska som original språk på ett väldigt tydligt sätt genom översättningen. I fallet med breven som skrivits på grekiska av tvåspråkiga judar, så syns det arameiska språket tydligt fortfarande på grund av tvåspråkig blandning (bilingual interference). “Bilingual interference” uppenbarar sig själv som spår från det arameiska språket, (till exempel, uttryck, menings uppbyggnad, namn på personer eller platser) förmedlad på det främmande språket grekiska som användes av en del judar.

    LUKAS - GREK ELLER ARAMÈ?

    Lukas är en kortform av latinska Lucius eller Lucianus, av ljus, lysande. Lukas var författare till det tredje evangeliet och Apostlagärningarna.

    Med hänsyn till Lukas livshistoria, är det inte mycket vi kan härleda från Skriften. Men enligt Kolosserbrevet 4:11, 14 räknades han av Paulus medarbetare ej till “de omskurna”. Eusebius berättar, att han var från Antiokia i Syrien. Till yrket var han läkare, Kol 4:14. Han var inte bland dem som från början var ögonvittnen till Jesu verksamhet och så blev ordets tjänare, Luk 1:2. Av de ställen i Apostlägärningarna, där han skriver “vi” framgår, att han slöt sig till Paulus i Troas och seglade vidare med honom och hans följe till Macedonien, 16:10, 11. Vidare följde han Paulus till Filippi, 16:12. Där skildes deras vägar. Lukas stannade kvar i staden 7-8 år, tills Paulus återvände vid slutet av sin tredje missionsresa, 20:5-6. Efter detta skriver han återigen “vi”. Det synes vara rimligt att Lukas var med på färden till Jerusalem, Apg 10:6-21:17, och vidare till Rom 27:1. Jämte Paulus led han skeppsbrott, 27:37, men räddades och kunde fortfarnade i Paulus sällskap - forsätta färden. De kom till Rom över Syrakusa och Puteoli, 28:12-16. Enligt Paulus brev fortsatte Lukas som apostelns medarbetare till slutet av dennes första fängelsetid, jfr Kol 4:14, Filemon v24. En sista glimt av Lukas visar, att han förblev trogen medan andra avföll 2 Tim 4:11.

    Lukasevangelium och Apostlagärningarna skrevs på arameiska, Lukas modersmål. Lukas var Aramé från Antiokia som ligger i Syrien.


    L. 2009/05/18
    U. 2009/05/19


    Copyright © 2008 James Trimm
    Guds Nya Förbunds Kyrka
    Yahwehs B'rit Chadashah Församling