Logo Copyright © 2007-8 NCCG - All Rights Reserved
Return to Main Page

RESURSER

Starta här...

Ansvarsfriskrivning

Introduktion til GNFK

Symfoni av sanningar

I ett nötskal

Frälsningsplan


Allmänt

Artiklar

Bibelkurs

Högtider

Intervjuer

Sekter

Sverige

Olivgrenen

Profetior

Sabbatstal

Diverse

Akut hjälp!

Barnhem

CD-ROM

Copyright

Donationer

Kalender

Kontakt

Församlingar

Publikationer


    12
    Äntligen hemma
    - mitt personliga vittnesbörd

    av Mats Rydin

    Jag heter Mats Rydin och är född 1952 och är 56 år gammal. Jag ska försöka beskriva min väg till Kristus och vad som hände sen. Jag föddes i en fattig arbetarfamilj. Min pappa var järnvägsarbetare och mamma var hemma som dom flesta mödrar var på den tiden. Som extrainkomst sydde hon pälsar. Pappa jobbade extra ibland på lördagarna på en cykelverkstad och efter det så klistrade han affisher. Senare delen var han vaktmästare i den fastighet vi bodde. Han slet hårt hela sitt liv.

    Som enda barnet fick jag många krav på mig att lyckas bättre i livet än vad dom tyckte att dom hade gjort. Mina föräldrar gick i kyrkan varje söndag, dom var baptister. Men jag såg aldrig att dom läste bibeln eller bad annat än vid julen. Jag växte upp i en kylig andligt fattig miljö där jag inte upplevde mig vara älskad. Till saken hör att mina morföräldrar bodde bredvid mina föräldrar tills jag var ungefär 10 år gammal. Min morfar var en varmt kristen som älskade mig och brydde sig om mig. När han dog försvann all glädje och allt liv från min familj.

    När jag kom i tonåren drog jag mig undan och isolerade mig. För att komma till rätta med det inre tomrummet och ångesten började jag studera ockultism, yoga och hälsokost. Jag åkte på ett par yogaläger, men inget hjälpte. Jag förblev lika deprimerad, ensam och olycklig.

    Men 1972 hände något som kom att påverka hela mitt liv. Jag blev frälst. Jag hade börjat på en folkhögskola strax innan för att bryta isoleringen och komma ut lite. Jag minns den där kvällen som igår. Det var tältmöten med en evangelist som heter Bertil Paulson där alla kyrkorna i stan var engagerade. När inbjudan gick ut sa jag till Yah´shua (Jesus): "ta hand om mitt liv, annars kommer det aldrig bli något vettigt. Jag vet inte vad jag skall göra jag har ingen frid". En enkel bön från mitt hjärta gjorde att ljuset bröt in och jag förstod att jag blev född på nytt den stunden.

    Blev det någon förändring i mitt liv, kanske du undrar. Nej, inte något större. Jag längtade efter gemenskap med andra, men förkastelsen som jag bar på hade stängt mig inne bakom stenhårda tjocka murar som jag inte kunde bryta igenom. Jag längtade efter ett liv i harmoni och glädje.

    Jag var fortfarande en sökare. Jag åkte på ett kristet ashram och lyssnade på undervisning om Anden. Man sa att du behöver bara tacka Yah´shua (Jesus) att han gett dig den. Så då gjorde jag det varje dag. En kväll gick jag på ett möte hos pingstvännerna. Jag tyckte inte om deras högljudda hojtande och tungotal så jag bestämnde mig för att inte bry mig det om det utan att vara mig själv. Inget hände då men på morgonen när jag vaknade kände jag mig glad, det var som om hela världen runt omkring var annorlunda och jag kände en stark värme av kärlek strömma ut genom mig till andra männsikor. Jag hatade dom inte längre. Men blev mitt liv förändrat efter det? Nej, inte så värst, jag var lika ensam och olycklig.Till skolan där jag gick kom karismatiska kristna som uppmanade mig att be mycket med tungor. Så då var det det jag gjorde. Jag ville ha kontakt med levande kristna, så jag gick till en grupp ungdomar som kallades för Jesusfolket. Det var en rörelse som startade i USA på 70-talet. Jag ville vara tillsammans med människor som verkligen älskade Yah´shua (Jesus).

    Det var där jag träffade en flicka som snart blev min fru 1976. Hon hade dessvärre ungefär mycket samma problem som jag, mycket förkastelse. Hon är uppväxt i en icke kristen miljö med en pappa som inte brydde sig om henne så värst mycket. Hennes biologiska pappa dog när hon var i tvåårsåldern.

    Jag hade stora ambitioner att bli något så jag sökte till sjuksköterskeskolan i Östersund och kom in. Snart föddes vårt första barn och jag tog ett år ledigt från studierna. Men studierna gick inte så bra. Jag fungerade inte på praktiken med andra människor så jag fick ingen sjuksköterskeexamen. Vad skulle vi göra?. Vi fick höra att en ny fösamling hade startats i Uppsala som hette "Livets Ord". Vi bestämde oss för att flytta dit och gå på dess bibelskola. Så 1986 flyttade vi dit med 3 barn. Jag fick jobb i långvården som underskötare och livet började fungera igen, trodde jag.

    Muren som jag byggt omkring mig var lika stark som tidigare. Inget hade egentligen hänt. Jag var lika ensam trots att jag var gift och hade 3 barn. Kommunikationen blev sämre och sämre. Min fru förstod mig inte och började mer och mer skälla på mig och talade om för mig att jag behövde förändras. Jag gick ett år på bibelskola och ett år till. Blev det någon förändring? Nej, jag forstatte att skydda mina sår med hjälp av det religiösa system som jag klamrade mig fast vid. Jag började förstå att vi borde flytta ifrån Uppsala. 1991 bestämde vi oss för att flytta till Småland och bli med i en nystartad församling som hette "Väckelsevinden". Pastorsparet där träffade vi i Uppsala och dom fick mig att flytta ifrån församlingen "Livets Ord" i Uppsala.

    Hur gick det sen. Jag hade inget jobb när jag flyttade till Jönköping och det skulle dröja nästan 10 år innan jag fick ett fast arbete igen. Dom åren vill jag helt glömma. Förhållandet mellan mig och min fru kulminerade efter att pastorsparet i församlingen skilde sig och församlingen upphörde, min fru fick missfall och jag sjönk ner i en djup depression. Hon bestämde sig för att lämna mig.

    När det är som mörkast är ljuset som närmast brukar man säga. Jag kan se det framför mina ögon. Jag sitter i ett tomt hus med min dator. Min fru och mina barn har flyttat ifrån mig. När jag sitter där och surfar hittar jag en hemsida som heter "www.nccg.org". Det handlar om hur Yah´shua (Jesus) kan befria människor från demoner. Det måste vara något som jag behöver, tänkte jag så jag ringer till telefonnumret som stod där. En man svarar och lovar att skicka en massa brochyrer om olika ämnen. Jag får dom och läser lite i dom men förstår inte så värst mycket.

    Jag flyttade sen till Huskvarna stad där jag fick jag arbeta i stadens pingstkyrka som vaktmästare. En dag kom en man som jag träffat tidigare i församlingen som sprack. Han är messiansk och talar om Torahn. Detta måste jag vara med på, tänkte jag och jag blev mycket engagerad i allt som hör till Torahn - sabbaterna, högtiderna, kosher och allt annat. Men var fanns Yah´shua han som jag mötte för ungefär 30 år sedan?

    En dag reste jag till Värmland. Jag träffade Christopher Warren som hjälpte mig att förlåta min mor och min fru. Jag kände för första gången att jag började bryta igenom den tjocka muren som hållit mig fången alla år. Jag grät och jag kände att frihetens timma var slagen. När jag kom hem förstod jag att jag höll på att hamna i rabbinsk judendom föklädd i messiansk dräkt.

    Jag är så tacksam att jag idag får vara medlem av Mishpachah Lev-Tsyion (NCCG/GNFK) och arbeta för Yah´shua (Jesus). Jag känner att jag kommit hem. Jag behöver inte söka längre. Jag känner att jag är älskad av både människor och Yahweh. Det tomrum som jag hela livet känt har försvunnit. Jag börjar känna mig som en hel människa till slut. Äntligen får jag kontakt med en fader som hjälper mig att växa.

    L. 2008/05/04
    U. 2008/05/14


    Copyright © 2006 Max Mitchell
    Guds Nya Förbunds Kyrka
    Yahwehs B'rit Chadashah Församling