Kan man leva som privatkristen? Det vill säga kan man leva som kristen för sig själv utan gemanskap med andra? Det är en fråga jag ibland får och det är inte så alldeles lätt att svara på den. På ett sätt skulle jag vilja svara ja och på ett annat nej.

I början går det kanske att leva som kristen på egen hand gennom att be och läsa sin Bibel. Det är inte någon sämre sorts kristendom, inte något sekunda. Man kan alldeles säkert vara ärlig och uppriktig i sin tro som "privatkristen". Men det är inte så lätt alltid. Man blir ju ensamstående i tron och har ingen att tala med och ingen att dela med.

Just därfor är det som man i längden behöver också den näring som ges i gudstjänsterna - inte minst i nattvardsgudstjänsterna. Ska man orka med att vara kristen behöver man stödet från andra. Man behöver gemenskapen.

Det är svårt nog att leva som kristen. Därför behöver man känna av sanningen i orden: "Ty där två eller tre är samlade i mett navn är jag mitt ibland dem" (Mt.18:20). Det är ett löfte om gemenskap med Kristus själv. Och man behöver inte vara många. Två eller tre räcker. Det betyder inte, att man inte kan möta Kristus också i de ensamma och stilla stunderna. Naturligtvis kan man det. Men Yah'shua haMashiach (Jesus Kristus) vill också att vi skal vara tilsammans.

Kanske tycker man ibland att man inte får ut något av gudstjänsterna. Främst tänker då nog många på pedikan. Man tycker inte alltid att den är ett till tal till en själv i ens egen situation. Undersökningar som gjorts bland exempelvis ungdommar visar setta skrämmande tydigt. Men att därför säga at all predikningar är innehållslösa är att gå för långt. Oftare än man trpr kan predikan ha något väsentligt att säga - bara man verkligen lyssnar och försöker ta till sig vad som sägs.

Men gudstjänsterna är så mycket mer än bara predikan. Där finns lovsången i psalmerna, hymnerna och musiken. Där finns bönerna och Bibelns ord. Och där finns framför allt Yah'shua haMashiach (Jesus Kristus) själv, inte minst i nattvarden.

Allt får man ta emot tillsammans med andra. Det ger en kraft att fortsätta under den nya vecka som stundar. Vi är ju inte till för gudstjänsternas skull. Instället är den tvärtsom: vi firar gudstjänst för at vi behöver det.

Man kan alltså börja som privatkristen - anonymt och utan att någon vet om det. Men så småningom bör man nog - för sin egen skull - ta steget fullt ut och delta i församlingens gudstjänstliv. Framför alt för att få den näring man så väl behöver för at orka.