Logo Copyright © 2007 NCCG - All Rights Reserved
Return to Main Page

RESURSER

Ansvarsfraskrivelse

Introduksjon til GNPK

Sannhetens symfoni

Nøtteskal

Frelsesplan


Generelt

Artikler

Bibelkurs

Høytider

Intervjuer

Kulter

Norge

Olivengrenen

Profeti

Sabbatstaler

Diverse

Akutt hjelp!

Barnehjem

CD-ROM

Copyright

Donasjoner

Kalender

Kontakt

Menigheter

Publikasjoner



    Ett profetisk budskap till
    kristna karismatiker

    Mina älskade bröder och systrar i Kristus. Jag ställer mig i denna talarstol i kväll med en tung börda på mitt hjärta, för jag har ett profetiskt budskap till alla kristna som hör till den så kallade "Karismatiska rörelsen". Jag skulle vilja behandla ett ämne, fastän jag har talat mycket om det, kommer det att tala till dom som allvarligt söker Guds rike.

    Herren Yah'shua (Jesus) sa: "Jag är vägen, sanningen och livet" (Joh. 14:6) och det är med dessa ord som jag önskar att börja min granskning av den karismatiska rörelsen. Han gjorde detta välkända uttalande i sammanhanget som handlar om att lära känna Gud som sin Fader:" Ingen kommer till Fadern utom genom Mig" (v.6b) och tillägger: "Om du verkligen känner mig, skulle du också känna min Fader" (v.7).

    Att känna Gud är att känna Kristus; och att känna Kristus innebär att förstå den trefaldiga principen: (a) vandra på vägen; (b) veta sanningen, och (c) ha liv.

    A. Att vandra i buden

    Att känna Kristus och Gud är först och främst att vandra på vägen som heter lärjungaskap i lydnad för buden: "Om ni lyder Mina bud, kommer ni att förbli i Min kärlek, precis som jag har lytt min Faders bud och förblivit i Hans kärlek" (Joh. 15:10). Att vandra i Guds bud innebär att sätta åtsidan mänskliga traditioner: "Ni har förkastat Guds bud för att hålla er egna stadgar!" (Mk.7:9)

    Jag kan garantera dig att om du vandrar på vägen av sant lärjungaskap kommer du att träffa på traditioner som är rakt motsatta Guds Ord. Det är ofrånkomligt, ingen enskild person eller kyrka är perfekt och alla behöver leva i en ande av konstant omvändelse. Om vi vet att det var Guds Rike som drog oss nära, måste vi alltid omvända oss -- ändra vår inriktning när Ordet uppenbarar våra fel: "Omvänd er för Guds Rike har kommit" (Mt.3:2). I det ögonblick vi ger oss åt traditioner, det ögonblick får inte Gudsordets skarpa egg någon påverkan på oss, det är då vi borde bli mycket rädda. Fariséerna, som på många sätt var berömliga för sin trosnit, blev egenkära, och så som många religiösa grupper, blev deras religion förstenad och hycklande. Vi måste alltid vara på vår vakt och försäkra oss om att sådana andliga krafter aldrig kommer över oss.

    För att känna vår Fader-Gud, måste vi försäkra oss om att vi känner Hans bud och vandrar i dem i kärlek. Om vi hittar ett skriftställe som står i motsatt till en kär trosåskådning -- kanske vi har burit på den i många år, och kanske är det något som vår kyrka har undervisat under många generationer, vad skall vi göra? Vi måste omvända oss, annars kommer Guds Rike att gå ifrån oss. Och vad som händer sedan är att Yahweh (Fadern) låter oss bindas i vår egen förvillelse. Efter att ha sagt detta vill jag att du fäster följande skriftställe i ditt hjärta -- lyssna noggrant: "(och) vilkens tillkommelse är efter Satans verksamhet med all lögnens makt och tecken och under, samt med all orättfärdighets bedrägeri för de fördärvade, därför att de ICKE MOTTAGIT KÄRLEKEN TILL SANNINGEN, på det de måtte frälsas" (2 Tess.2:9-10).

    Kanske du ler för dig själv och tänker, "Ja, jag är ju frälst! Jag har tagit emot Herren Yah´shua (Jesus) som min Frälsare och har upplevt den nya födelsen, med tillhörande tecken." Det är kanske riktigt. Men betänk detta: är dina erfarenheter i linje med sanningen?

    B. Att vandra i sanningen

    Jag frågade en gång en grupp människor vilken av dessa två principer som var viktigast: kärleken eller sanningen? Svaret jag oinskränkt fick tillbaka var "kärleken". Jag svarade "fel! De var chockade och protesterade genom att citera Paulus predikan om kärlek i hans första brev till korinterna. Så jag ställde en annan fråga till gruppen: "Hur vet ni att kärleken är det viktigaste? De svarade, "Därför att det står så här i kapitel 13". "Och sen", svarade jag, "om Paulus aldrig hade skrivit detta stycke om kärlek? Hur skulle ni då ha vetat?" Efter en paus och en del diskussion svarade någon: "Genom att söka i bibeln någon annanstans. Och jag höll med. " Det är riktigt. Du känner till kärlekens primat från Ordet - utan Ordet skulle du inte känt till sanningen, fastän du skulle kunnat ha gissat rätt. Den enkla sanningen är att du behöver tro först för att kunna identifiera vad kärlek är. Bara sedan är du kapabel att älska på rätt sätt."

    Det finns många teorier och doktriner om "kärlek". I dagens värld definierar människor "kärlek" på olika sätt. Jag vill inte gå in på världens synsätt av kärlek för det intresserar oss inte här. Istället vill jag understryka den vitala betydelsen: för att veta vad kärlek är måste du först ha Guds perspektiv av det. Och för att förstå Guds perspektiv måste du känna till Sanningen. För att känna Sanningen måste du känna Ordet: och för att kunna tolka Ordet rätt måste du känna det inkarnerade Ordet, Yah'shua Messias (Jesus Kristus). Han sa: "Jag är SANNINGEN." Och fastän Yah'shua verkligen identifierade sig själv som själva kärleken inkarnerad - "Gud är kärlek" (1 Joh. 4:8,16), var det förknippat med LIV inte KÄRLEK: "(v. 15) Den som bekänner, att Yah'shua är Guds son, i honom förbliver Gud, och han i Gud. Och vi har känt och trott den kärlek, som Gud har till oss, Gud är kärlek, och den, som förbliver i kärleken, förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom (1 Joh.4:15-16). Vi ser att kärlek har med liv att göra.

    Men innan vi kan ha den kärleken som kommer från ett liv med Gud, måste vi först lära känna Sanningen. "Jag är vägen och sanningen och livet". "Så du ser, innan du kan döma om någon upplevelse är från Gud - om det är en känsla av kärlek vi har inom oss eller något slags övernaturlig upplevelse, måste vi först göra TVÅ saker: (1) Vi måste vandra i buden genom att vara på VÄGEN; och (2) Vi måste vandra i SANNINGEN genom att vandra med det levande Ordet. Bara då kan vi på ett rätt sätt bedöma frågorna angående kärlek, liv och upplevelser i allmänhet.

    C. Att vandra i Liv.

    Det blir då ganska naturligt att om det finns ett falskt lärjungaskap, och en falsk tro (som Paulus varnade tessalonikerna för) måste det också finnas ett falskt liv, falsk kärlek och falska erfarenheter. Vi skulle vara dumma om vi tänkte annorlunda. Jag har genom åren mött många människor från många religioner, många av dom har haft utomordentliga mystiska erfarenheter. De har sett visioner, varit vittne till mirakulösa övernaturliga mystiska erfarenheter, talat i tungor, förflyttats i rummet, känt frid och glädje, och blivit varse en andlig dimension som dom aldrig tidigare haft en blekaste aning om. Innan jag blev kristen utgick jag från att inte alla men så gott som alla övernaturliga upplevelser kom från en enda källa, från Gud. Efter att jag tagit emot den Nya Födelsen har jag förstått att det finns två möjliga källor för allt övernaturligt, även känslor av glädje och lycka! Det är inte nog att "göra erfarenheter" av något utöver det vanliga. Vi behöver känna till grunden för våra erfarenheter, med andra ord, dess källa.

    Det är därför Yah´shua (Jesus) inte sa: "Jag är Livet, Sanningen och Vägen". Ordningen av orden är inte en tillfällighet. Inget som Yah`shua sa är en tillfällighet. Han sa inte; " bli döpt, och omvänd er," utan istället, "Omvänd er och låt döpa er". Du gifter dig inte och sen friar efteråt - du friar först och sen går in i äktenskapsförbundet. För att kunna njuta av livet, och göra det till fullo, måste man vandra på den väg som tillhör lärjungaskapet - en väg som är grundad i Sanningen.

    En gång var jag mormon. Jag kom till en kyrka som lärde ut motsatsen till vad Yah'shua (Jesus) lärde. Jag följde en känsla som jag hade i mitt hjärta, och följde en falsk väg nedskriven i Mormons Bok. Jag litade på mina känslor och de övernaturliga upplevelser som jag hade och ignorerade allt och ingenting som bibeln lärde. Millioner människor världen över har blivit förförda in i en bibelförfalskad religion som lägger mer tonvikt vid andliga gåvor än på sanningen. Det är det som jag önskar tala till er om idag. Snälla stå med mig, för jag vet att för många som kommer att höra detta som jag kommer att säga blir det inte lätt för. Var också snäll och kom ihåg att det inte är mig som ni skall tro på, utan på Guds Ord, och därför Gud själv. Jag är bara en Ordets tjänare.

    Vad är Guds Ord?

    Innan vi tar en närmare titt på Guds Ord, bibeln, måste vi vara klara över vad Guds Ord är, och vad det inte är. Guds Ord är vad de ursprungliga profeterna och apostlarna sa och skrev på det originalspråket eller det språk som budskapet mottogs på, vilket var hebreiska och arameiska, och Nya Testamentets grekiska översättningar som följde. Bibeln som du håller framför dig är inte Guds Ord - de är ÖVERSÄTTNINGAR av Guds Ord.

    Det kommer att vara människor här som har olika engelska, norska, danska och svenska översättningar av bibeln. Om ni sitter och jämför varandras biblar skulle ni komma att se att 99,99% av innehållet fullständigt stämmer överens. Det är i sig själv ett mirakel. Emellertid, från tid till tid, kommer ni att hitta skillnader. Det är inte därför att Guds Ord är felaktigt men därför att översättarna kämpat med att uttrycka ett hebreiskt eller grekiskt begrepp på ett främmande språk som vårt, och får då enorma svårigheter. Kanske ett halvt dussin engelska eller svenska ord uttrycker meningen av ett enda grekiskt ord; men bara ett engelskt eller svenskt ord skulle vara otillräckligt. Det betyder att översättaren måste välja det engelska ord han känner är det bästa, men ibland kan det valet av ord bli delvis otillräckligt eller t.o.m. helt fel. Han bör inkludera fotnoter (om han är förståndig) som visar alternativa översättningar. Eller så bör han använda alla på det sätt som "Amplified Version" gör, trots att det är mycket ohanterligt att läsa, så ger det ändå den ursprungliga känslan av texten. Tråkigt nog gör dom flesta översättarna inte så och ger så det falska intrycket av att det bara finns ett sätt att översätta texten till ett modernt språk som t.ex. engelska eller svenska. Det är inte så, och det kan därför bli mycket missledande. Översättarna av King James Version var mycket mer ärliga och om dom inte var säkra på en sak använde dom kursiv stil. Men ibland gjorde de misstag även med icke kursiverad text. För att kunna lära av Guds Ord måste du vara medveten om dessa saker.

    Det finns ett problem till som du behöver vara medveten om. När den Romerska Katolska kyrkan tog makten i Europa förstörde den så många originalmanuskript den kunde lägga sina händer på och ersatte dessa med förfalskade versioner som gjordes i Alexandria i Egypten. Men genom Guds försyn överlevde de originala (sanna) manuskripterna som kopior - de var alltför många för att katolikerna skulle kunna förstöra dem. 95% av alla bibelmanuskript är baserade på dessa sanna kopior och kallas Textus Receptus, Received Text, Majority Text eller Byzantine Text. De katolska falsarierna kallas Alexandrian Text eller Minority Text och omfattar omkring 5% av alla bibelmanuskript. P.g.a. den orginala Majority Text blev förstörd av katolikerna, är deras förfalskade Minority Text den äldsta. Därför att de är dom äldsta utgår de felaktigt från att de är dom bästa och som ett resultat av det är: ALLA MODERNA ÖVERSÄTTNINGAR ÄR BASERADE PÅ DEN FÖRFALSKADE MINORITY MANUSCRIPT.

    Det är chockerande eller hur? Men det är sant. Det betyder att vi måste gå till den originala Majority-texten och den enda engelska översättningen som använder Majority text är 1611 års King James Version (KJV). Fastän den inte är perfekt (därför att den är en översättning), är den bästa vi har. Men p.g.a.att engelskan är mycket ålderdomlig och svår att förstå för 1900-talsmänniskan, kommer jag att använda New International Version (NIV) en nyare översättning trots dess ofullkomligheter. Jag hoppas att ni har förståelseför det. När NIV har för mycket fel, använder jag KJV. Och när den är dåligt översatt, återvänder jag till den ursprungliga hebreiska eller arameiska texten, och till sist till den grekiska översättningen av Majority- texten. (Till de svenska bibelcitaten används uteslutande Helge Åkesons översättning - fjärdeupplagan - om inte annat anges, övers. anmärkning)

    Så ni måste bli "lärde män" för en kort stund! Ge aldrig upp, det kommer att göra dig till en bättre bibelstudent, och kommer att göra att du uppskattar Guds Ord ännu mer. Och ännu viktigare än det, är att det kommer att leda dig till SANNINGEN, och det är det sannerligen värt. Vem, efter allt, vill bli vilseförd? Om du älskar din själ tillräckligt mycket kommer du att söka ända tills du känner Sanningen. Att söka gör ingen någon skada om objektet för det är Sanningen.

    Resan till Korint.

    Nu när vi har undersökt betydelsen av att finna Sanningen baserad på Yahweh´s sanna Ord, vill jag hoppa tillbaka två tusen år i tiden och ta dig till den gamla korintierstaden. De flesta av er känner väl till denna stad genom läsningen av Paulus brev till de heliga i Korint. Men innan vi tittar på deras tråkiga historia är det nödvändigt av få en del av den historiska bakgrunden.

    Korint var verkligen en speciell plats. Precis som New York idag, var den en av dom mest välkända städerna i det Romerska riket. Den var en betydelsefullt ekonomiskt centrum -- faktiskt, den var stinkande rik. Den var placerad på en viktig handelspulsåder och den hade besökare från hela det Romerska riket. Det var en världsstad. Den var berömd för sport, och höll de Isthmaniska spelen varje år precis som vi har dom Olympiska spelen. På den tiden var spelen mycket religiösa och besökarna kom från de största högtiderna. Det tog månader att förbereda dem, som det gör med de olympiska spelen idag. Huvudgrenarna var gymnastik, brottning och boxning, från vilka Paulus hämtade många illustrationer som han använde i breven.

    Sport och rikedom -- ett kommersiellt centrum -- kosmopolitiskt. Låter som en av dagens moderna städer, eller hur? Men det fanns mer -- mycket mer. Afrodites tempel, stadens religiösa centra med de grekiska kärleks- och fruktbarhetsgudinnorna vilka överskuggade staden Korint. Mer än 1000 tempelprästinnor arbetade som prostituerade i templet tillsammans med hippie-liknande manliga prostituerade som strövade omkring på gatorna och sålde sina tjänster vilket Paulus kommenterade när han kritiserade män för att ha långt hår (1 Kor.11:14). Korint var på Nya Testamentets tid inte olikt bordellkvarteren i det moderna Amsterdam i Holland; hela staden stank av religiös omoral. Det var en kloak av synd. Inte konstigt att de första kristna hade problem därför att de omgavs av en kultur som stod i skarp motsättning av Yah'shua Messias (Jesus Kristus) evangelium. Vi kan sammanfatta Korint med nyckelorden: omoral, sport, politik och handel. Lägg till artonhundra- talets och nittonhundralets vetenskapliga utveckling till platsen och vi har en typisk förfallen stad i väst som New York, London, Paris, Berlin, Oslo, Stockholm, eller Köpenhamn. Det är därför jag anser utan tvivel tillsammans med många andra bibelkommentatorer att Korint var en prototyp för modern västernländsk kultur och kristendom. Vi skall nu se varför.

    Omogenhet och omoral

    Korint var den mest problemfyllda av alla kristna kolonier i den hedniska världen. Det är lätt att se när man läser Paulus brev att församlingen var en enda röra. Det fanns sexuell omoral (1 Kor. 5:1) och otroende som besökte kyrkan trodde att de kristna var från sina sinnen:

      "Om nu hela församlingen kommer tillsammans på samma ställe, och alla talar med tungomål och några olärda eller icke troende komma in, skola icke de säga, att ni är från edra sinnen?" (1 Kor.14:23)

    Låt oss utan någon inbillning konstatera att den korintierska församlingen var en karismatisk församling. Och dessutom som vi strax skall se var det den enda karismatiska församlingen i Nya Testamentet. Paulus sa till dem: "ni saknar inte någon andlig gåva" (1 Kor.1:7). Hörde du det? De hade all karismatika eller "andliga gåvor"! Är det inte underbart? .. eller var det underbart?? Var dom också inte omoraliska -- så omoraliska, i en sån grad att det inte fanns någon motsvarighet bland dom otroende hedningarna (1 Kor.5:1). Och trots det hade de "all karismatika". Berömde eller fördömde Paulus dem? Ja, han tillbringar TRE KAPITLER med att försöka att sätta dem på rätt kurs i detta fallet -- kapitel 12-14.

    Vad annars vet vi om dem? Var de en mogen församling, som vi skall imitera idag? Se vad Paulus säger: "Och jag, bröder, kunde icke tala till eder såsom till andliga utan såsom till köttsliga -- SÅSOM BARN I KRISTUS". (1 Kor. 3:1). Nej, det var en mycket OMOGEN och BARNSLIG församling. Han upprepar denna anklagelse om och om igen. "Då jag var barn, talade jag såsom ett barn, (men) när jag blev man, lade jag bort det som tillhör barnet" (1 Kor 13:11). De pladdrade som små barn, de tänkte som små barn och resonerade som små barn. "Det är nog!" säger Paulus. "Sluta tala, tänka och resonera som små barn! Det är inte en församling som man bör efterlikna. Åter säger han: "Bröder, sluta tänka som barn. Bröder, bliven icke barn i förståndet, utan varen barn i ondskan, MEN I FÖRSTÅNDET BLIVEN FULLKOMLIGA" (1 Kor.14:20). Detta var inte en församling som man gick till för andlig träning; detta var inte plats med en sund lära. Detta var inte en plats att gå till för att samtala om sanningen, därför att de var OMOGNA. Detta var inte en plats som man besökte för att få en sund bibelundervisning.

    Så här har vi en omogen församling som tolererar omoral. Många av medlemmarna var involverade i prostitution (1 Kor.6:15-18) och behövde påminnas av apostlarna att deras kroppar var avsedda för att vara tempel åt Ruach haQodesh (den Helige Ande). OCH ÄNDÅ HADE DE ALLA DE ANDLIGA GÅVORNA. Det fanns alkoholism bland dom korintierska troenden, även under Herrens Nattvard var de stolta och arroganta och visade brist på omsorg för andra människor. OCH ÄNDÅ HADE DE ALLA DE ANDLIGA GÅVORNA (1 Kor.5:2). Några medlemmar ifrågasatte uppståndelsen (1 Kor.15:12) och de blev snabbt irrläriga-- de förvanskade Yah'shua Messias (Jesu Kristi) rena evangelium (2 Kor.11:3). OCH ÄNDÅ HADE DE ALLA DE ANDLIGA GÅVORNA.

    Detta bröder och systrar, var en karismatisk församling som var på efterkälken i sin andliga utveckling, med sexuell omoral och läromässiga urspårningar. OCH ÄNDÅ HADE DE ALLA DE ANDLIGA GÅVORNA.

    Börjar inte en alarmklocka ringa i era huvuden? Hur kunde en sådan apostolisk församling inneha alla karismatika - de andliga gåvorna - och ändå vara andligt utdöende? Kunde Ruach haQodesh (den Helige Ande) givit dessa karismatiska gåvor eller hade de blivit influerade av en annan ande? Sa inte Paulus till dem att de var medlemmar av Kristi Kropp och därför antogs hålla templet rent? Visar inte Skrifterna mer än nog att Ruach haQodesh (den Helige Ande) inte kan bo tillsammans med onda andar? Kan du svara mig på denna fråga: Kommer Ruach haQodesh (Den helige Ande) in i en människa och upplivar en person som lever ett sexuellt omoraliskt liv, som dricker, som är stolt och inbilsk, och som förnekar fundamentala lärosatser som t.ex. uppståndelsen? Är det sant?? Om det är sant (och jag vet att du tror att det är sant, därför att du måste spy på Guds Ord för att kunna förneka det) VAD ÄR DET FÖR ANDE BAKOM DESSA KARISMATIKA? Jag vet att det är en tuff fråga, och det kommer troligen att göra ont - och en del av er kommer att bli panikslagna. Var snäll och bli inte det. Om det är sanningen som du söker, har du inget att förlora. Det kan inte vara någon som helst tvivel om att den korintiska församlingen var en andlig KATASTROF. Aposteln Paulus försökte med hjärtat att förmå dem att växa upp och förstå genom att använda analogi efter analogi, bild efter bild med lokala symboler, för att penetrera slöjan av mörkret som täckte dessa avfallna kristna. Han talar om för dessa korintiska kristna att de höll på att begå andligt självmord. Han säger till dem: "Sluta att slita sönder er församling i era själviska, barnsliga begär av flärdfull karismatika." Som en läkare varnar han dem för att dom redan lider av den självdestruktiva utvecklingen - de har blivit andligt deformerade dvärgar.

    Den karismatiska splittringen

    Det är ingen tvekan att den karismatiska frågan har delat upp Kristi kropp i två motsatta sidor, oaktat den politiska korrektheten som karismatiker och icke-karismatiker visar varandra fördet mesta. Jag vill idag genom att använda Guds Ord lösa den splittringen, hela ett otäckt sår i Kristi kropp, och genom Guds nåd föra Guds församling (Yahweh's församling) in på den kurs som dom första apostlarna hade. Närvaron av den splittringen i Kristi kropp visar att den inte är från Yahweh, för Paulus tillrättavisar återigen korintierna när han säger:

      "Men jag förmanar eder, bröder, vid vår Herre Yah'shua Messias (Jesu Kristi) namn, att I alla talen det samma, och att det icke må vara söndringar ibland eder, utan I mån vara fullkomnade i det samma SINNET och i den samma MENINGEN. (1 Kor.1:10)

    Var snäll och notera att han inte talar om att vara enade i en enda upplevelse eller övernaturlig manifestation eller genom en karismatisk gåva utan genom ett SINNE och ett TÄNKANDE - eller som King James Version uttrycker det, "samma sinne och i samma dom".

    Slutsats Nr.1: Andlighet och de andliga gåvorna är inte samma sak. Precis som den moderna västvärlden var inte korintierna ovetande. De höll fast vid det grekiska inlärningsmönstret. De satte kunskap väldig högt. Paulus är verkligen inte emot kunskap - tvärtom, han är för alltsammans; men vad han säger är, HÄMTA DIN KUNSKAP FRÅN RÄTT PLATS:

      "Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder tycker sig vara vis i denna tidsålder, han blive dåraktig, på det han må bliva vis. Ty denna världens visdom är dårskap inför Elohim (Gud). Ty det är skrivet: "Han griper de visa i deras illfundighet". (1 kor.3:18-19)

    Världens visdom - hur mycket har vi blivit påverkade av den? Döm själv. Vem och vad följer du? Den store predikanten, eller Guds Ord? Har du jämfört evangelisternas och pastorernas undervisning med Guds Ord, eller "litar" du på att dom är "inspirerade"? Gud hjälpe om du litar på någon som leder dig ner i helvetet? Vi måste stå emot stå emot driften att följa en ledare urskillningslöst - vet du om att över hälften av majoriteten av kristna evangelister lär ut falska dammiga doktriner, som har mer att göra med New Age än att göra än med kristendom? De imiterar världens undervisning och visdom och dess herre, Satan. Vi måste säga med Paulus , "i det vi taga ned beräkningar och varje höghet, som höjer sig upp emot all kunskap, och taga varje anslag till fånga till Kristi lydnad" (2 Kor.10:5). Utbildning, det är bra, men ingen ersättning för andlighet. Andlighet uppkommer på en helt annorlunda sätt.

    Korintierna hade inte behövt befinna sig i den besvärliga situation som de befann sig i. De hade utomordentliga lärare som Paulus. Lärosatserna var utlagda för dem. Så är det i Kristi kropp idag - bibelns undervisning är enkel nog men människor väljer att ignorera den och förändra den för att passa in i förutfattade doktriner. Och varför? Därför att deras RYKTE och HEDER står på spel. Och varför är det så? Därför att de är STOLTA och INBILSKA, och vill inte omvända sig och ödmjuka sig själva. Gud hjälpe oss att vi omvänder oss från villfarelse och ändrar våra vägar!

    Jag har ofta sagt till mina vänner och till min familjs bestörtning att små barn är egos-på-två-ben. Det betyder inte att jag inte uppskattar och älskar barn, med det är att statuera ett exempel av deras andliga ställning. De är själviskheten förkroppsligad. Lyckligtvis är dom flesta ovetande om det och därför är dom inte alltid ansvariga. Men om en vuxen uppträder som ett ego-på-två-ben är han verkligen ansvarig, speciellt om han gör anspråk på Kristi Namn.

    Korintierna var själviska framför alla andra. De strävade efter att överträffa varandra i de andliga gåvorna. En församling i Bergen, Norge har jämförelsevis med vanliga "tungor" i den karismatiska rörelsen - introducerat (kan tro du det) TURBO-TUNGOR - tala subersnabb rappakalja som ett maskingevär för att överträffa alla andra karismatiker. Resultatet kommer att inte bara bli komiskt utan även tragiskt. Detta är symtomen hos små egos-på-två-ben som försöker överträffa varandra.

    Korintierna stämde varandra i landets domstolar (1 Kor.6:7), brukade synda mot varandra (1 Kor.8:9,11-13), uppträdde som frossare medans dom fattigare medlemmarna svalt. Dessa människor använde de karismatiska gåvorna för att tjäna sig själva utan den minsta tanke på om dom byggde upp någon annan. De var splittrade sinsemellan och skapade olika "partier" som tilltalade olika personligheter (1 Kor.1:12).

    De goda nyheterna är att korintierna kanske gjorde bättring men föll tillbaka i sina själviska vägar. Biskop Clemens av Rom skrev om dem:

      "Älskade vänner, på grund av dom plötsligt uppkomna och snabbt växlande katastroferna och till de olyckliga upplevelser som har drabbat oss, har vi blivit något tröga på att ge vår uppmärksamhet till de ämnen som orsakat gräl ibland er i er församling. Vi menar att den avskyvärda och gudlösa splittringen är fullständigt främmande för Guds utvalda. Och det är bara några få obetänksamma och egensinniga individer som har besmittat er till den grad av dårskap att ert ärevördiga, vitt aktade, och allmänt oinskränkta älskade namn har blivit nedsvärtat. Och trots det så fanns det inte en besökare i er mitt som inte uppskattade er utmärkta och orubbliga tro? Och som inte beundrade er taktfulla och omtänksamma fromhet. Som inte heller uppskattade er magnifika karaktär av gästvänlighet eller inte gratulerade er för ert förråd med korrekt och säker kunskap.

      "Ni gjorde verkligen allt utan att tveka inte för att synas eller för att för att bli upphöjda, utan ni lät ert uppförande följa Guds bud. Ni var underdåniga era ledare och gav de äldre männen bland er den respekt som de förtjänade. De unga tränade ni i självbehärskning och lugn. Ni ålade kvinnorna att fullgöra sina sysslor med ett rent och obefläckat samvete, och att troget hålla fast vid en plikttrogen kärlek till sina män, ni lärde dem också att förbi inom den etablerade normen av lydnad när det gäller att leda hemmet med anständighet och fulländad klokhet.

      "Dessutom var ni alla i en ödmjuk sinnestämmning, på intet sätt arroganta, praktiserade lydnad hellre än att kräva det från andra, lyckligare i att ge än ta emot. Ni var nöjda med, och helt inriktade på den försörjning som Kristus ger er under er jordiska vandring, det var Hans ord som som ni noggrant beskyddade i era hjärtan, och Hans lidande var alltid framför era hjärtan. Sålunda var ni alla välsignade med en djup och strålande själsfrid, och det fanns en omättlig längtan till att göra gott, såväl som en längtan av ett rikt utgjutande av den Helige Ande över hela församlingen. Dessutom fyllda med en längtan efter helighet sträckte ni ut era händer, med klara motiv och from förtröstan till allsmäktig Gud, anropade Honom att visa nåd i de fall ni oavsiktligt hade misslyckats på något sätt. Dag och natt kämpade ni för varandra på bekostnad av hela menigheten, att utsträcka frälsningen till det fulla antalet av hans utvalda genom er medkänsla och medvetenhet. Ni var sveklösa och ärliga, och hyste ingen illvilja mot varandra. Tanken på olydnad och splittring var en styggelse för er. Ni sörjde över era grannars misslyckande, deras tillkortakommanden såg ni som era egna. Ni beklagade er inte när ni hade varit gästvänliga, var alltid redo för varje gott verk. Smyckade med ett ärbart liv som påbjöd vördnad, fullföljde ni era uppgifter i Herrens fruktan, vilkens påbud och stadgar var inristade i era hjärtans tavlor.

      "All prakt och utrymme för expansion skänktes er och så blev Skrifterna fullbordade: 'Den älskade åt och drack, och han växte och blev fet, och sparkades ut'. Uti från det kom avundsjuka, strid och upproriskhet,, förföljelse och anarki, krig och fångenskap. Sen reste sig de vanärade mot dom hedervärdiga, de ovärdiga mot de högt aktade, de dåraktiga mot de visa, de unga mot de äldsta. På grund av detta är fromheten och friden långt borta, därför att alla har övergivit Gudsfruktan och förlorat den klara visionen som tron uppfodrar, och ingen inrättar sitt uppförande genom Hans bud., eller försöker göra livet värdigt Kristus. Tvärtemot följer alla sina fördärvade hjärtan, för de har mottagit den ohederliga och oheliga avundsjukan genom vilken döden kom in i världen." (1 Clement 1:1-3).

    Jag gråter över dessa korintier -- de är en tragisk påminnelse för oss vad som händer när människor är olydiga mot Ordet. Själviska, egensinniga, okunniga, "egos på två ben" Korintierkyrkan är död., eller är den inte det? Tyvärr, den har återuppstått, men i denna tid är den mera subtil. Den bär kyrkans mantel som älskar och praktiserar Guds Ord, men sanningen är annorlunda.

    Korintierna älskade att kritisera sina ledare. Detta är ett annat symtom av själviskhet. Först var det Paulus som de verkligen missförstod. Sedan i den efter-apostoliska tiden, avsatte ungdomarna de Äldste i en prästerlig statskupp! Vi i Guds Nya Förbunds Kyrka (Yahwehs B'rit Chadashah Församling) använder Clements första brev till korintierna, vilken verkligen är mycket instruktiv. Två generationer av korintier visade djup avsaknad av respekt för aktoritet vilket dåtidens sekulära samhälle hade gemensamt med dagens sekulära samhälle. De var revolutionärer -- rebeller -- och ådrog sig Elohim´s (Guds) vrede. De unga trodde att dom visste allt och valde att avskaffa de visa. Och så är det i västvärlden idag.

    Kan du tro det? Korintierna trodde verkligen att de var mer andliga än Paulus som de växt ifrån och lämnat bakom sig (1 Kor.4:3). "Ni har redan blivit mätta, Ni har redan blivit rika, Ni har blivit konungar utan oss. Och o, att ni dock hade blivit konungar så, att även vi måtte bliva konungar med eder!" (1 Kor 4:8) Hörde du detta? Har vi inte hört allt detta någonstans presis här i denna stad, och i andra städer? Har vi inte hört falska predikanter säga, "hälsa, välstånd och kronor -- ni är kungar, bete er då som sådana."? Eller hur? Och vad säger Paulus? Han säger: "Jag önskar att ni VERKLIGEN HADE blivit konungar" men verkligheten var totalt annorlunda. I stället var dessa människor andliga FATTIGHJON. De trodde att deras välstånd, hälsa och karismatiska gåvor visade motsatsen. O ungdomens dårskap!

    För några år sedan talade jag med en man som hade växt upp i en karismatisk församling i Oslo men hade lämnat den rörelsen. Han återvände till ett möte därför att han var intreserad av hur ungdomen såg på evangeliet. Han frågade en ung kvinna: "Säg mig sanningen -- är den sexuella standarden bland de unga i denna kyrkan annorlunda än bland ungdomen utanför?" Hon böjde sitt huvud, skämdes och viskade, "Nej." Nej, bröder och systrar, det är det inte. Moralen och standarden i många karismatiska kyrkor skiljer sig lite från världens.

    Du förstår, när du kompromissar med Guds Ord är det inte långt kvar förrän du kompromissar med djävulen själv. Korintierna tyckte om att se på sig själva som "liberala", som många karismatiska och icke-karismatiska samfund gör idag. "Kärlek" (så-kallad) är nyckelordet, förutsatt att det bara handlar om oss själva. "Låt alla göra vad dom vill, låt mig fortsätta med mitt liv" är den rådande filosofin. Så de återupptäcker Yah'shua (Jesus), och återskapar Honom för idag - en tolerant Jesus med få moraliska krav - en "Jesus för alla" en "Jag sköter mina affärer om du bryr dig om dina" Jesus. Men, nej, det är inte bibelns (Yah'shua) Jesus. Biblens Yah'shua (Jesus) handlar FÖRST om lärjungaskap och lydnad mot buden, för det ANDRA, om SANNING; och sen -- inte förrän och endast i TREDJE hand om livet, att leva, och erfarenhet.

    När flagrant omoral inte stör ett kristet folk, är det något som är allvarligt fel. De gav efter för köttets synder. OCH ÄNDÅ HADE DE ALLA DE ANDLIGA GÅVORNA. Ja, jag påminner dig om det, eller hur, och med ett syfte -- jag vill störa dig och skala av de lager av andlig likgiltighet som skymmer sanningen för din blick. Korintierna trodde att de var andliga att de stod över apostlarnas klass. Hur är det med dig? Tror du att du har "fullheten"? Har du fått "allt"? Uppriktigt talat, har du fått så mycket att du tror att du inte har något mer att lära?

    Ja, om det är din syn, så skrevs det första brevet till korintierna till dig. Det var ett korrigerande apostoliskt brev för att stoppa den nedåtgående banan av en fördärvad, upprorisk och olydig församling SOM HADE ALLA DE ANDLIGA GÅVORNA Den var inte ens andlig. Långt därifrån. DEN VAR DEMONISK.

    En demonisk församling med ALLA DE ANDLIGA GÅVORNA?? Hur kan det vara möjligt. Jag är ledsen, men det var det som Paulus sa. En demonisk församling med all karismatika -- tungor, profetism, helande, mirakler. Det är summan av det. Nu skall vi reda ut denna härva och se HUR och VARFÖR.

    Lösningen på det karismatiska problemet.

    Det korintiska nederlaget (för det är vad det var) har producerat mer kontroverser i den kristna församlingen än i något annat samfund. OM DET INTE HADE FUNNITS NÅGON KORINTISK FÖRSAMLING HADE DET HELLER INTE FUNNITS NÅGON KARISMATISK RÖRELSE. Det var en lokal abnormitet, som vi skall se.

    I de tio första kapitlen i det första kapitlet berör Paulus människornas avfälliga karaktär. Först sedan tacklar han det stickande karismatiska problemet. Innan vi vi tar en närmare titt på de nästkommande kapitlen måste vi vara helt klara på skillnaden mellan de grekiska orden pneumatika och charismatika. Ordet pneumatika betyder "andligheter" eller "andlighet" till skillnad från charismata vilket betyder "andliga gåvor". Hela budskapet i det första kapitlet i 1 Korintierbrevet handlar om att det är en stor skillnad mellan de två -- Paulus sa att de hade ett överflöd av charismata men lite eller ingen pneumatika. Och anledningen till varför de hade så lite andlighet (pneumatika) var att de var så upptagna med de andliga gåvorna (charismata).

    Jag nämnde tidigare något om den hedniska världen i och runt om Korint. Det är dags att berätta mera. Paulus påminde de troende i Korint, "... när ni tillhörde folkslagen, blev Ni förda bort till de stumma avgudabilderna ... (1 Kor.12:2). Hedniska avgudatillbedjare blev emotionellt hysteriska, skakade och föll framstupa på marken och babblade i exstatiskt tungotal, i enlighet med vad bland andra historieskrivarna Plato och Virgil uppenbarat om mysteriereligionerna. De kunde inte kontrollera sig själva; och Paulus påminner korintierna att det var sådana de var förut men som de inte borde vara nu som kristna. Han talar om för de troende att profeternas ande är underdåniga profeterna (1 Kor.14: 2) vilket betyder att Guds folk alltid är under självkontroll när Ruach haQdesh (den Helige Ande) ger äkta charismata till dem. "Men må allt ske anständigt och i ordning" (1 Kor.14:40). Hörde du det ordet? Ordning. Ja, ordning. Med andra ord, Paulus säger till dem att Ruach haQodesh (den Helige Ande) inte producerar samma frukt som deras tidigare avgudadyrkan gjorde.

    En "test" som karismatiker ofta använder går till så att man frågar en medlem som använder någon speciell karismatika om de kan bekänna att `Jesus är Herre`. Och de baserar denna `test` på det som Paulus skrev : ".. att ingen, som talar i Guds Ande, säger: Förbannad är Jesus; och ingen kan säga: Jesus är Herre, utom i den helige Ande" (1 Kor.12:3).

    En fråga uppstår i och med det: Kan någon som inte blivit född på nytt säga, "Jesus är Herre"? Många gånger har jag bett en otroende citera denna sats, och han har förblivit en otroende. Jag skulle vilja påstå att en satanist skulle kunna upprepa den. Om du inte tror mig, varför inte försöka hitta den mest omoraliska människa och erbjuda henne en summa pengar för att upprepa orden. Jag tror att du inte skulle stöta på några svårigheter. Så är detta en giltig test som visar om Ruach haQodesh (den Helige Ande) är närvarande eller inte? Om inte, vad menar egentligen Paulus ?

    Paulus talar förståss inte här om att att upprepa en mening papegoj-mässigt Även en papegoja skulle kunna bli tränad att göra det. Detta är en vanligt att man tror så. Vad aposteln talar om är Kristi suveränitet. Med andra ord, erkänner personen Kristi överhöghet?

    Jag vill förklara. Yah'shua (Jesus) förklarade att Ruach haQodesh (den Helige Ande) skulle aldrig upphöja sig själv, eller framhålla sig själv, men skulle alltid tala om och upphöja Yah'shua Messiah (Jesus Kristus) (Joh.16:7,13-14).

    Med andra ord; ingen kyrka, evangelist, lärarare, lära, rörelse eller grupp som upphöjer Ruach haQdesh (den Helige Ande) är INTE av Ruach haQodesh (den Helige Ande)! Ruach haQodesh (den Helige Ande) upphöjer alltid KRISTUS.

    Därför skulle den Helige Ande aldrig kunna säga något liknande som följande: "Ta emot Kristus som Herre och Frälsare och du kommer att bli frälst; ta sedan emot Ruach haQdesh (den Helige Ande) och bli en komplett kristen". Det är en falsk doktrin som lär att Kristus påbörjar frälsningen och Ruach haQodesh (den Helige Ande) på något sätt fullständiggör den. Detta är en gammal irrlära som går tillbaka till Nya Testamentets tid :

      "Och själv är han huvudet för kroppen, som är församlingen, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda, på det att han själv må bliva den förste i allt. Ty det har behagat (Fadern) att hela fullheten skulle bo i honom" (Kol.1:18-19).

    Kom ihåg det. Kristus har fullheten. En person som tar i mot Kristus tar i mot fullheten. Han är komplett. Han är inte den förste av två ingredienser.

    Hos korintierna var allt i obalans. De var så upptagna med de karismatiska gåvorna att de försummade det andliga livet. De förstod inte vad karismatika var till för och använde det för sig själva. Paulus påminde dom i sitt brev att när den (Ruach haQodesh) (den Helige Ande) kontrollerar en kristens liv drivs hon inte iväg hit och dit som hedningarna, och att Ruach haQodesh (den Helige Ande) inte upphöjer sig själv, men upphöjerYah'shua (Jesus) som Messias (Kristus) och Adon (Herre) – Kristus och Hans verk förminskas aldrig.

    Var kommer de andliga gåvorna ifrån?

    Apostlen Paulus talar om för korinterna att det finns olika slag av andliga gåvor (charismatika) men alla kommer fråm samma Ruach (Ande) (1 Kor.12:4) presis som det är olika slag av tjänst men samma Herre (v.5). Det finns olika slags arbeten (KJV "funktioner") men samma Gud verkar genom alla människor (v.6) . Det finns en enhet i mångfalden. Ruach haQodesh (den Helige Ande) ger gåvorna.. Kristus tilldelar dem en plats i tjänsten var dessa gåvor kan operera, Yahweh- Gud Fader sätter fart på dem. Hela gudomen är involverad. När gåvorna används på rätt sätt befrämjar de enhet inte splittring. Och korintierna var splittrade, presis som Guds kyrka är splittrad idag mellan "karismatiker" och "ìcke-karismatiker". Yahwehs sanna andliga gåvor för kristna tillsammans, när de används på det sätt som Yahweh vill, de splittrar inte. Så varför är det en splittring mellan "karismatiker" och "ícke- kaismatiker"?

    Nu till själva hörnstenen. Paulus säger: " Men åt var och en gives Andens uppenbarelse till det som är nyttigt" (1 Kor.12:7). Sålunda har Andens gåvor getts till varje man och kvinna! Paulus räknar sedan upp de andliga gåvorna (vv.8-10) och tillägger: "Men allt detta verkar den ene och samme Anden, utdelande åt var och en sitt eget, såsom han vill" (v.11). "… nu har Gud satt var och en av lemmarna i kroppen, såsom han ville" (v.18).

    Låt oss inte här förlora den röda tråden för vad Paulus säger är mycket viktigt – och det är detta: varje troende har redan sin gåva/gåvor! De gavs oberoende av oss och togs emot när vi tog emot den nya födelsen i Kristus. Vilka är dessa gåvor: visdomens budskap (KJV "visdomens ord"), kunskapens budskap (KJV "visdomens ord"), tro, helandets gåvor, kraftgärningar, profetia, urskiljande/åtskiljande mellan andar, tala med olika slags tungomål, och uttydning av tungomål (vv.8-10). Nio andliga gåvor eller charismatika tillsammans, med tungomål i slutet av listan.

    Såvad gör korintierna? De sökte uppmärksamhetstilldragande gåvor som de redan hade tagit emot. Varje troende tar emot en eller flera karismatiska gåvor det ögonblick han tar emot Kristus som Herre och frälsare. Var och en får inte samma gåva. Därför får en människa trons gåva, och en annan tungotalets gåva. Men var står det i skriften att alla får samma gåva, som t.ex. tungomålstal. Detta är viktigt. Gåvorna är uppdelade bland de troende. Alla har inte samma gåva.

    Paulus förklarar varför varje medlem av den lokala församlingen har sin egen gåva därför att varje medlem har sin egen uppgift (1 Kor.12:11) emedan medlemmarna får nytta av gåvan (vv.25-26). Gud själv bestämmer vem skall ha vilken gåva -- vi skall inte be om någon speciell gåva. Aposteln presenterar en komisk bild bild där en medlem önskar ha en annans gåva genom att likna varje medlem med anatomin hos den mänskliga kroppen (v.21). Ett öga kan inte avvundas ett öra, eller vice versa. Gud ger därför oberoende av någon olika karismatika till vem han vill. Vi har ingen del i den beslutandeprocessen. Paulus frågar, "Är vi alla apostlar? Är vi alla profeter? Är vi alla lärare? Är vi alla kraftgärningsmän? Har alla helandets gåvor? Talar alla i tungor? Uttyder alla?" (v.29). Vad är svaret: NEJ! Om någon därför säger att du måste söka en bekräftande gåva som tungomålstal, betrakta dem som lögnare, för det är motsatsen till Guds Ord! Om alla i en församling talar tungomålstal, då är det något allvarligt som är fel.

    Yaweh ger de karismatiska gåvorna som Han vill -- inte alla har samma gåva – alla gåvorna är till för att användas för kroppens bästa, och inte för uppbyggandet av en enskild medlem. Läs själv Guds Ord. Jag säger dig sanningen. Varje kyrka som undervisar en motsatt lära undervisar inte en apostolisk doktrin utan något "annat evangelium" vilket kommer från "en annan ande" (2 Kor. 11:4).

    "Ja, men vi är uppmanade att söka de 'bästa gåvorna'", kanske någon säger. De kristna i Korint betonade vikten av att tala i tungor överdrivet mycket, troligen därför att det var en hednisk vana som var mycket vanlig. Det var en del av kulturen – om du inte talade exstatiskt tungomålstal, var det något fel med dig. Jag har ofta känt den anden av fördömelse från ´karismatiker´ som vidhåller att jag inte tagit emot andens dop om jag inte talar i tungor. Detta är, emellertid, inte bibliskt, och vi skulle aldrig känna oss skyldiga därför att vi inte har en gåva som någon annan har. Vi har alla fått unika gåvor som passar oss.

    Så, finns det en motsägelse när Paulus säger att vi ivrigt ska söka de bästa gåvorna? Eller är det möjligtsvis ett översättningsfel? Guds Ord motsäger aldrig sig själv – det är invändigt harmoniskt och konsekvent. Och varje gång jag har till synes funnit en uppenbar motsägelse, vilket ämne det än må vara, har jag -- efter en del sökande – funnit en lösning .

    Jag är inte grekisk skolad så jag måste lita på de arbeten som gjorts av de som är bevandrade i gamla språk för att begripa meningar som inte är så lätta att själv förstå. Lösningen på "problemet" är fantastiskt enkelt, som du kommer att se. Det ser ut som Paulus skriver: "…men nitälsken för de större gåvorna. Och ännu vidare visar jag eder en förträffligare väg" (1 Kor.12:31). KJV översätter detta stycke: "..sök ivrigt de bästa gåvorna: och ändå skall jag visa er en mer förträfflig väg".

    Det grekiska ordet zelao ("starkt önska", "ivrigt åstunda") har för det mesta en dålig klang – en känsla av själv-tillfredställelse, vilket är vad Paulus korrigerar. Om man istället skriver så här, så kan versen översättas på detta sätt: "Ni söker de gåvor som drar till er uppmärksamhet , men jag skall visa er något bättre".

    Som vi har sett är mottagandet av en gåva inte resultat av bön men det är något som vi alla tar emot när vi tar emot den nya födelsen genom att vi döps av Ruach haQdesh (den Helige Ande) in i Kristi kropp (1 Kor. 12:12-13,18,28,39).

    Korintierna var inte tillfredställda med att att utveckla de gåvor de hade tagit emot genom Ruach (Anden) utan ville ha gåvor som syntes (tungomålstal, kraftgärningar etc.) som kunde ge dem hedersbetygelse och beundran från andra. Paulus budskap till dem var: "Ni söker ivrigt de karismatiska gåvorna, men jag skall visa er något bättre".

    Jag är säker på att korintierna reagerade på många olika sätt när Paulus brev lästes upp för dem. Kanske några trodde att han var avundsjuk på deras gåvor och önskade ha dem själv, så han "tryckte ned dem" för att framstå lika bra som dem. Så vad var Paulus bättre väg? 1 Korintierbrevet 13. Ja, ni känner alla till det – det stora kapitlet om den ypperlika Kristuslika kärleken. Det är Paulus hjärteundervisning om andlighet. Han säger att vara andlig är det samma som att älska. Att vara andlig – att älska – är att ha ett liv kontrollerat av Ruach (Anden). Det är frukten av lärjungaskap och klamra sig fast vid sanningen innan man upplevt något. "Jag är Vägen , Sanningen och Livet". Vilka är frukterna från detta andliga liv:

      "Men Andens frukt är kärlek, slädje, frid, långmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmod, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen" (Gal.5:22-23).

    Men korintierna hade förlorat perspektivet därför att deras första kärlek var de karismatiska gåvorna. De var inte kontollerade av Ruach haQodesh (den Helige Ande). Deras möten var istället fyllda med villt babblande i tungor, skrikande, svimmningar, fallande på golvet, och allt annat nonsens som vi hör från många karismatiska kyrkor. Paulus säger att det är till ingen nytta om utövandet av någon karismatisk gåva inte åtföljs av andens frukt. Tungor, profetia, kunskap, tro, nåd och även självoffer leder inte till något om inte livet producerar någon frukt av kärlek. Av detta lär vi oss att vi kan ha andliga gåvor utan att ha kärlek. Karismatika och andlghet är inte samma sak – det är väldigt olika begrepp! Och dessutom andliga gåvor producerar inte andlighet. Hur vet vi det? Därför att korintierna hade alla de andliga gåvorna!

    Jag tycker om definitionen av kärlek som Georg Gardiner gett: "Kärlek är utsträckt lidelse" (från grekiskan, makro thumos): "Kärleken är långmodig, kärleken är mild, kärleken avundas icke, skryter icke, uppblåses icke" (1 Kor. 13:4). "Kärleken är tålmodig, och är vänlig; kärleken avundas inte; kärleken skryter inte över sig själv, den är inte uppblåst" (KJV) Kärleken avundas inte någon annans gåva.

    Vår fösta angelägenhet skulle vara våra medsyskon, inte oss själva. Kärlek centreras på andra, inte på oss själva. Vi måste att tjäna kroppen – den loka församlingen – inte våra egna önkningar. Detta är "utsträckt kälek" – Kristi kärlek. Falsk "kärlek" önskar en "snabb lösning", en "kick", "omedelbar uppfyllelse". Nej, nej, nej detta är inte Kristi väg. Sann kärlek är självuppoffrande. Den söker inte efter den "bästa" andliga gåvan, verklig eller påhittad., som man gör när man tittar in genom affärernas skyltfönster.

    Detta är Paulus odiskutabla budskap men de flesta karismatiker gillar att åtskilja detta kapitel från de andra om tungomålstal. De går hand-i-hand. Tungomålstal gavs aldrig som ett instrument för självuppbyggelse – hur ofta har inte skrifterna blivit misstolkade i detta avseende! Syftet är att lyfta upp andra. Presis som de stolta fariséerna som tittade på skatteindrivaren med förakt, så tittade korintierna ner på den som inte hade den bästa (som de ansåg) andliga gåvan – den som var den mest högljudda och iögonfallande. Paulus var tvungen att påminna dem att frukten av ett andekontrollerat liv inte hade någon stolthet eller egocentrering, för han säger:

      "(Kärleken) är inte oanständig, söker inte sitt eget, förbittras eget, räknar inte det onda" (1 Kor.13:5)

    Kärleken uppträder inte "ohöviskt" (v.5, KJV), eller som NIV uttrycker det "oanständigt"."Ohöviskt är en bättre översättning. Kärleken är aldrig oanständig eller kontrollös. Idag hör vi om människor i möten som kommer under den så kallade "andens kraft" och grymtar som djur, skrattar hysteriskt, kräks, ålar och skriver på golvet, urinerar, har erektion och gudarna vet resten. Jag har sett människor skrika, hoppa upp och ned, och i allmännhet göra spektakel av sig själva. Bröder och systrar, detta är INTE från Gud – det är från djävulen. Det är inte, som några ursäktar sig med, bara "harmlös emotionell utlösning" – det är demonisk, därför att det hånar allt som är rent, heligt och ordentligt. Det sänker Yahweh och sänker Yahwehs största skapelse, människan. Gör inga misstag med det!

    Så om de ´karismatiska ´kyrkorna använder karismatika på ett felaktigts sätt, hur skall det då användas? Ja, låt oss först komma ihåg att tungomålstal, profetia, och det som hör till det kommer en dag att försvinna och inte tjäna någon funktion (v.8) För det andra, så la Paulus ut strickta regler hur man skall praktisera gåvorna. Först av allt sa han att tungomålstal är för otroende och profetia för troende (1 Kor.14:22). Han sa också att i ett möte skulle inte FLER ÄN TVÅ ELLER TRE MÄNNISKOR profetera eller tala i tungor(v.27). Märk detta! Och dessutom, de skulle inte tala samtidigt utan följa reglerna – tala en och en efter varandra. Om det inte finns någon som har förmågan att tolka tungomålstalen, då skall den som talar tungomål vara tyst (v.28).

    Lyssna nu, ni 'karismatiker': lyder ni Guds ord? Är det vanligt att bara två eller tre talar i tungor vid samma tillfälle under ett vanligt möte? Och en efter den andre? Ja, jag har varit på karismatiska möten och hört HUNDRATALS människor babbla samtidigt. Är detta ordning i Guds hus? Och ännu viktigare, är det från Gud? Ja, bibeln ger klart besked: NEJ, DET ÄR DET INTE. Och om det inte är från Gud, vem är det då ifrån? Du måste välja mellan människan och djävulen. Endera vägen, du förlorar, och praktiserar "ett annat evangelium". Nej, spring inte ifrån det – FOKUSERA PÅ SANNINGEN: om din kyrka inte följer den apostoliska regeln, då är det inte en apostolisk, Ny Testamentlig Församling. DET ÄR EN FÖRFALSKNING!

    Lita på mig, jag angriper inte ´karaismatiska´ kristna till varje pris – jag angriper hela läran och det sätt som den karismatiska rörelsens praktiserar den vilken uppenbarligen är falsk. Om den inte är falsk, då är Guds Ord falskt? Vad skall du välja? Guds Ord eller människors traditioner? För mig är det enkelt – jag måste söka Sanningen över allt annat, därför att Sanningen är Kristus, och jag följer Kristus. Förnekar du ordet? Då förnekar du Sanningen, och du förnekar Kristus. Du är därför anti-Krist. Det är ditt val. Ta Guds Ord eller lämna det, men om du lämnar det, kom inte till mig sen och säg att du är en kristen, för det är du inte! Vad är du sedan värd? Bara för att hållas i förakt av en allsmäktig Gud (Mika 6:16).

    Kommer du att lyda? Om du är en pastor och låter din församling bli vild och babbla samtidigt, falla på golvet, och så vidare, då får du flockens blod på ditt huvud, för du föraktar Guds Ord. Jag kallar dig därför att omvända dig antingen genom att reformera din församling eller lämna den. Eller lämna mötet nu och kämpa med ett nedsmutsat samvete. Jag skulle inte önska att vara i dina skor för allt guld i helvetet. Om du är medlem av en församlng som praktiserar dessa avskyvärdheter, tala om för din pastor och äldste att de föraktar Guds Ord. Om de inte lyssnar, varna medlemmarna och lämna församlingen. Den är fördömd, och du vill inte vara en del av en fördömd församling.

    Så , om du håller dig till sanningen, kommer du att begränsa tungomålstal och profetia till två eller tre medlemmar som talar en efter en med uttydare på ett ordentligt och fridfullt sätt. Om din församling gör dessa saker (och jag känner till ett antal karismatiska församlingar som gör så) då inbjuder jag dig att fortsätta att lyssna, för då är du inte så långt från Sanningen.

    Vad är tungomålstal?

    Vad är tungomålstal själv för något? Vad är det i själva verket? Vi har sett att de sanna gåvorna kontrolleras genom Guds kärlek och söker inte bli föremål för stolthet. Fokus för evangeliet och det alla strävar emot är det Ande-kontrollerade livet – "sann andlighet". Vi eftersträvar inte karismatika – det kommer när Yaweh vill, och bara till några människor vid några tillfällen.

    Ofta säger man att när en person ber i tungor så är det ett speciellt språk mellan den troende och Gud som ingen annan förstår, vilket därför demoner inte heller kan förstå, vilket förvirrar och frustrerar dem. Jag finner ingen skriftlig grund för ett sådant påstående. Yahweh har aldrig gett i uppdrag till människan att vända sig till honom på ett oförståligt språk. Gå igenom alla Paulus, Petrus och Jakobs brev, kolla alla referenser om bön, och du kommer inte att hitta något sådant. Bara de köttsliga korintierna nämns som ett exempel som praktiserar detta. Paulus säger klart och tydligt: "Jag skall bedja med anden, men jag skall bedja med förståndet, jag skall sjunga med anden, men jag jag skall sjunga med förståndet" (1 Kor. 14:15). Jämförelsevis, vad är det som korintierna gör? Paulus säger med en ironisk ton: "Ty den som talar med tungormål, talar icke för människor, utan för Gud; ty ingen hör det, utan han talar genom ande hemligheter" (v.2). Nu om detta skall tas bokstavligt som en instruktion från Paulus som karismatiker gör, då motsäger sig Paulus sig själv i v. 15, för där slår han denna sorts vana rakt i läsarens ansikte genom att säga att hans sinne är involverat – han vet vad han talar om! Hur har inte detta kapitel blivit missförstått och stympat därför att dagens moderna läsare inte alltid förstår när aposteln är ironisk.

    Tungomålstalande används idag som ett bevis på andlighet. Det är det inte. Det är ett kännetecken på köttslighet. Har jag hört äkta tungomålstalande? Ja, det har jag: Då, vad är äkta tungomålstal? Det är att predika på ett språk som du inte förstår till någon som inte förstår ditt eget språk. Jag hörde en gång om en pingstpredikant i Oslo som plötsligt avbröt sin predikan och började tala på kinesiska. På slutet av predikan kom en kinesisk kvinna upp till honom och prisade Herren, för hon blev omvänd av predikan på hennes eget modersmål! Och predikanten kunde inte ett ord kinesiska! Efteråt sammanfattade han sin predikan på norska., han var sin egen översättare. DETTA ÄR SANT TUNGOMÅLSTAL! Vilken dag det var! En otroende kom till Kristus och församlingen blev uppbyggd i tron. Alla andra typer av tungomålstalande är falskt därför att det är själviskt och oanvändbart för kroppen som helhet.

    Så det finns ingen grund för att be eller att sjunga i tungor som jag förstår av bibeln, och den enda sanna tungomålstalande är inte för uppbyggandet av den som talar i tungor utan för otroende som sen förs till Kristus som ett resultat. Dessutom är det ett riktigt språk med ett ordförråd som kan förstås genom grammatiska regler och satslära – det är inte ett meningslöst babblande, vilket det hedniska tungomålstalande är, det som korintierna hade blivit experter på.

    Paulus förlöjligar det korintiska tungomålstalandet … nästan allt som moderna ´karismatiker´ talar. Lyssna till hans beskrivning av dem: de är som musikinstrument så missljudande att det inte går att identifiera dem; de är som en armé så inkompetent att armén inte har någon aning om vad befälhavaren vill ha gjort (vv.7-8). Skulle Paulus ha förlöjligat dem om tungomålstalandet a lá modern kyrkokarismatik var sann? Naturligtsvis inte! De hoppar sen över och lämnar de skriftställen som dom inte tycker om! Om jag använder modern slang skulle det Paulus säger låta ungefär så här: "Kom igen, sluta upp och lek, ni korintier! Vem försöker ni att lura? Tala så att ni kan bli förstådda – glöm er egna barnsliga, själviska begär, försök att uppbygga hela kroppen. Om ni inte har de sanna gåvorna , så håll tyst! Gör inte en åsna av er själva och gör inte Kristusnamnet till åtlöjnad bland otroende!" Nej, vänner, det finns en bättre väg. För detta opassande beteende till döds och sök efter den enda sak som gäller – Kristi rena kärlek.

    Sammanfattning

    Det har varit en lång resa genom skrifterna men det finns ännu en sak att göra, så var snäll och ha tålamod med mig. Det kan innebära frälsning för dig och därför är det värt att investera i tid och energi.

    "Vänta, vänta!" Jag hör en karismatiker ropa till mig. "Det finns en vers som du forfarande inte har behandlat."

    Jag svarar: "Vad är det?"

    "Det är där Paulus säger: " Jagen efter kärleken och ivren för andliga gåvor, men mest att i mån profetera" (1 Kor.14:1). Det sägs klart att vi skall söka efter de andliga gåvorna. Du har fel, broder Warren!"

    Har jag? New Internationell Version har fel, inte jag. Och förresten så var det översättarna till King James Version som tillät detta fel. Låt oss se vad KJV säger: "Jagen efter kärleken; och ivren efter andliga gåvor; men ännu hellre mån i profetera"(v1.). Om du kollar KJV text är ordet "gåvor" i kursiverad stil, vilket betyder att det inte finns där i den grekiska oiginaltexten, men översättarna satte in det för dom trodde att det var rätt.

    Nu, vilket är det grekiska ordet för "andliga gåvor"? Det är charismata. Men det är INTE det ordet i detta avsnitt Det är PNEUMATIKA vilket översätts som "andligheter" eller "andlighet". Om vi använder den korrekta återgivningen skulle det bli:

      "Jagen efter kärleken och ivren för det andliga, men fastmer att ni mån profetera" (1 Kor.14:1)

    Ser du skillnaden? Andlighet måste vara vårt huvudmotiv, inte dom andliga gåvorna. Vi skulle vara kontrollerade av Ruachs (Andens) frukt, inte av de andliga gåvorna. Så vad menas med denna lilla bit om profetia? Paulus säger att om du är fokuserad på andlighet, kommer profetians gåva att bli den viktigaste av alla gåvorna och ersätta tungmålstalet. Resultatet av profetians gåva är klart och tydligt angiven: "Men den, som profeterar, talar för människor uppbyggelse och förmaning och tröst" (1 Kor.14::3.). Detta står i kontrast till värdelösheten av tungomålstalandet, "som ingen förstår" (v.2). Han hamrar ut denna punkt om och om igen, till slut gör han en kvantitativ jämförelse mellan de två: det är bättre att tala fem ord som människor kan förstå än tio tusen ord rappakalja (v.19). I förbigående var tio tusen det högsta nummer som grekerna hade. Om man skulle översättta det till ett modernt slanguttryck skulle det bli en "billjard", med andra ord ett omöjligt högt tal. Paulus säger att fem ord som man kan förstå är bättre än en oändlighet av babbel. Och tro mig, 'karismatikerna' har babblat smörja under nästan två årtionden! Vilken TOTAL BORTKASTAD TID OCH ENERGI Det skulle varit mycket bättre att använda tiden till att predika eller att profetera.

    Det påmminner mig om tiden som student när jag undersökte buddismen och lyssnade till timmar med japanska ord, av vilka jag inget förstod, vilket skulle ge mig en bättre karma i nästa liv. Vilken fullständig och total DUMHET. Människor sväljer lögner vilka lärs ut av okunniga och intrigspelande tjänare i predikstolarna som hetsar sina församlingar att uppföra sig sämre än clowner.

    I Guds sanna Kyrka (Yawehs Församling) är tungomålstalande extremt sällsynt. Det är i slutet av listan av karismata därför att det helt enkelt inte behövs speciellt ofta, kanske bara på missionsfältet eller på ett evangelistiskt korståg då predikanten inte kan få tag på någon tolk eller någon som kan tala det lokala språket. DET ÄR ALLT. Predikan och profetering uppbygger därför att det stimulerar människor att tänka och evaluera sina liv i ljuset av Guds Ord, emedan dagens "tungomålstal" mera förvandlar människor till rappakaljande zombies. Att predika och att profetera överbevisar syndare medan 'tungomålstal' (såkallat) framkallar löje (1 Kor.14:23-25).

    Någon kanske försiktigt säger: "Ja, men Paulus talade mer i tungor än alla korintierna tillsammans!" (v.18). På vilket jag skulle svara, "Har du inte lyssnat min vän? Har du ännu inte förstått? Paulus var en apostel, reste över Asien och Europa där han träffade på ett stort antal olika språk. Han behövde tungomålstal för att kunna predika. Jag är säker på att apostlarna använde gåvan när och varhelst det var lämpligt att göra så. .Om han hade uppfört sig som en korintier, då hade det han skrivit till dem varit en lögn och han hade varit en hycklare. Så vad vill du göra? Tänk det värsta om Paulus eller ta tag ta i hans centrala budskap om osjälvisk kärlek?

    Till slut kommer den sista deperata försöket av försvar av de försvarslösa: "Säger inte Paulus att han önskade att alla skulle tala i tungor?" (v.5) Ja, naturligtsvis, så att de skulle kunna bli vittnen i hela världen som han, gå till varje nation på jorden (Matt.28:19-20) istället för andlig masturbation, vilket allt hedniskt tungomålstalande är.

    Debatten är över för mig på varje plan för det är så enkelt. Vad jag har sagt är: ta emot Allt Guds Ord och välj inte ut några älsklingställen från sammanhanget för att försvara irrläriga doktriner och beteenden. Jag vet att jag har varit brysk, och kanske några vill betrakta mig som fräck, men jag gör detta därför att jag stönar varje gång jag ser korintisk irrlärighet växa fram som svampar överallt. Den är dömd till förstörelse! "…fly från från det kommande misshaget" (Matt.3.7) är det enda sunda råd jag kan ge någon, för det är ändetiden, dessa är Yahshua´s (Jesu) egna ord.

    Änglars tungomål

    Ett ord om "änglars tungomål" (1 Kor.13:1). För det första närhelst en ängel har talat till människor har de alltid talat på ett känt mänskligt språk. För det andra är "änglars tungomål" oundvikligt sammankopplat med "människors tungomål" i samma vers, därför innehar 'tungomål' vokabulär, grammatiska regler och satslära. Om det finns ett "änglars tungomål" (på samma sätt som hebreiska och engelska är mänskliga språk) då tror jag att de bara kan röra sig om ett riktigt språk, inget som har med det vitt skilda korintier-babblandet.

    Tecken-sökande

    Till slut bekymrar mig det att i de moderna kyrkorna är tungomålstalande inget mindre än tecken-sökande vilket Kristus och apostlarna alltid fördömde. Detta var en judisk svaghet som det verkar som hedningarna hade ärvt (Matt.12:38; 16; Mark.8; Joh.6:30-31). Apg. 2:43 talar om för oss att många mirakulösa tecken gjordes av apostlarna och Yashua (Jesus) själv sa att tecken skulle följa sanna troende, inbegripet att kasta ut demoner och tala med andra tungomål (Mark.16:17). Men han sa också att de som sökte tecken aldrig skulle komma till en sann tro (Joh.4:48; 12:37). Varför söker människor efter tungomålstalande i den karismatiska rörelsen? Är det för att välsigna människor, eller är det det som Paulus anklagar korintierna för mer en form av självtillfredställelse? För de flesta 'karismatiker' tror att de inte riktigt har blivit födda på nytt förrän de har talat i tungor, så de söker det ivrigt som ett tecken. Problemet är att ALLA kan tala i tungor, 'troende' såväl som otroende, för att inte nämna satanister. Jag känner faktiskt till att satanister kommer regelbundet till karismatiska möten**** och talar i tungor i syfte att tillbe djävulen och att håna kristna! Sådant skulle vara omöjligt i en sann kristen kyrka! Så, längtan efter tungomålstalande som ett bevis på sann frälsning är tecken-sökande. Gud hjälpe dem som tror att de är frälsta på grund av tungomålstalande! Det är större risk att de släppt in demoner istället.

    Den verkliga orsaken till den karismatiska vågen

    Den karismatiska rörelsen har hittat sina egna källor i syfte att finna andliga erfarenheter i mitten av andlig fattigdom. Den har många former. I stora drag finns det fem typer av karismatiker:

    1. Den klassiska pingstväckelsen som reagerade på kylan och stelheten hos de äldre protestantiska kyrkorna, och som sökte efter ett mer dynamiskt evangelieparadigm;
    1. De liberala kristna som berövade evangeliet frälsningen, och sökte efter en ersättning för det sociala evangeliet, och fann det i tungomålstalandet;
    1. De karismatiska romerska katolikerna som emedan de förblir trogna katolikernas lära, vill ha lite "frisk luft";
    1. Protestantiska karismatiker från äldre samfund som försöker att bryta sig ur sina trånga kistor och ändå vara trogna sina traditioner;
    1. "Health och Wealth"–rörelsen (t.ex. Livets Ord) som består mest av unga dessillusionerade människor som söker efter en ersättning för droger, ockultism och fri sex.

    Det finns kanske andra kategorier, men dessa är de viktigste. De flesta har avlägsnat sig från Guds Ord på ett eller annat sätt.

    Vad har dessa gemensamt? De söker erfarenheter. Det är på samma bas som mormonismen som vi vilar på "andliga erfarenheter" för att etablera sanning även om den motsäger Guds Ord. Yah'shua (Jesus) är den nya "grejen" för de flesta av dessa människor – de vill att Han skall vara en ersättningsdrog för dem själva

    Snälla ni, stanna upp ett tag och tro inte för ett ögonblick att jag utesluter "erfarenheter" – du kan inte vara levande med Kristus och inte ha upplevelser! Vi måste älska "Herren med all vårt hjärta" – det är en kärleksaffär av högsta rang: men det är inte en andlig drogfixning. All sann erfarenhet måste komma från Sanningen eller så är den ändå värdelös. "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Kom ihåg det. Vi måste börja med Sanningen och arbeta utifrån det. Allt annat är fruktansvärt farligt även om människor ibland leds till sanningen utan kontakt med Ordet i början. Om upplevelsen harmonisierar med Guds Ord är allting gott och bra Men om Ordet motsäger det, DÅ SKULLE ALARMKLOCKAN RINGA. Gör inga misstag, all erfarenhet är inte från Gud, och för det mesta är det en förfalskning från djävulen.

    Vi bör komma ihåg Petrus erfarenhet på Förklaringsberget (2 Pet.1:18ff) – medan han såg Kristi härlighet där var det något som var bättre och säkrare än visionen själv – Guds Ord! Hans erfarenhet var underordnad Guds Ord.

    Den karismatiska rörelsen är byggd på erfarenhet. Bibeln skall användas för att stödja erfarenhet, istället för att erfarenheten blir prövad emot bibeln. Således tar människor bort de sammanhang i de avsnitt som fördömer deras beteenden för att sedan förklaras bort eller ignoreras. Det är liten skillnad mellan mormoner och andra sekter i detta avseende. De som följer skrifterna anklagas för "intellektualisering" och "att hellre följa bokstaven än Anden" Men de glömmer bort att Ruach haQodesh (den Helige Anden) skrev "bokstaven" och stöder inte erfarenheter som står i motsats till Yahweh's eget Ord.

    'Tungor' är för det mesta ett psykologiskt fenomen som inte har något att göra med bibliska tungor, men ibland är det upplivat av demoner. Jag har hört dussintal "budskap i tungor" och "översättningar" men ingen av dem tillförde något av värde till mötet. Alla var ett hopkok av skriftställen (ofta felaktigt citerade), en del gynnade falsk lära, en del var vilda fantasifulla förutsägelser, en del var avsedda att tillrättavisa den som talaren hade en meningsskiljaktighet med, och andra var helt enkelt för att vinna beundran och respekt från sina meningsfränder.

    Bibliska tungor var inte exstatiska och modernt exstatiskt tal är inte bibliska tungor. Längtan efter erfarenhet har störtat ärliga människor in i ett psykologiskt fenomen vilket de av misstag tror är "att tala i tungor". Därför att hämningen har sänkts kan många upplevelser göras i denna prosess – eufori, upprymdhet, befrielse och liknande. Men den som struntar i denna hämning kan råka illa ut. Paulus varnar "Och profeters andar är profeter underdåniga" (1 Kor.14:32). Gud leder aldrig sina barn in i kontrollöshet. Detta var typiskt hedendomen som korintierna hade kommit ifrån (1 Kor.12:2)! Själens fiende är alltid redo att ta varje tillfälle av "en kontrollös" situation och tusentals kan vittna med ånger om slutresultatet.

    Exstatiska upplevelser, som droganvändande, behöver större och större doser för att tillfredställa. Jag förmodar att det är en av anledningarna till moderna "turbo-tungor". Ibland händer bisarra saker som den så kallade "Toronto-välsignelsen". Kanske en kris uppstår och tungomålstalaren sätter sig ner längst bak som en åskådare med hoppet att allt skall bli som det eventuellt var. Det mest tragiska beslutet är att lämna och överge allt och betrakta allt andligt som oviktigt – jag har mött många sådana dessillusionerade själar. Åskådarna är frustrerade, bluffmakarna lider av skulden, de som hoppas är beklagansvärda och avhopparna är en tragedi. Sådana rörelser är defenitivt inte ofarliga.

    Min mission tillsammans med många andra, är att rädda 'karismatikerna' till sann kristendom. Att komma från den karismatiska rörelsen är inte lätt och många hamnar på mentalsjukhus – offren för "Health och Wealth"-rörelsen (vilken jag påstår inte alls är kristen) är fruktansvärt. De har blivit lika många som från Jehovas Vittnen. Lika illa är det att offren har givet sann kristendom ett dåligt namn och blivit använda som en förevändning för ateism. Men biblisk kristendom är inte en karismatisk rörelse! Långt ifrån det!

    Guds Nya Förbunds Kyrka (Yahweh's B´rit Chadashah Församling), som många andra samfund, kommer med ett budskap med en hel och balanserad kristendom. Vi är, som du hört ikväll, inga jo-jo-kristna och vi vill inte kompromisssa med Ordet. Vi är också människor med rik erfarenhet, tack vare Kristus som är givaren av alla goda ting (Ef.5:18). Om du söker ett hem där du kan växa i nåd och kärlek så är du välkommen in i vår familj.

    Laget: 15. mars, 2008
    Oppdatert: 15. mars, 2008


    Copyright © 1987-2008
    Guds Nye Pakts Kirke
    Yahwehs B'rit Chadashah Forsamling